Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 2

Marcma säger att du arbeter alldeles fö mycket, pappa, sade barnet, i det hon så; upp till honom med sina milda, strålande blå ögon så lika hans egna. Säg mamma att hon misstar sig deruti.n Jans Greatorex var der och tant Annabel och hon bad rig också säga att du ej skullle skrifva så mycket. Var det Jave Greatorex. Åb, pappa, Annabel förstår du. Mamma och Annabel ba visst sammansvurit sig. Godnatt, mitt barn, om jag kunde skulle jag bebålla dig längre Får jag läsa min aftonbön här? hviskade barnet. Han tycktes ömna neka, men hejdade sig. Lilla Neliy kastade itrån sig sina leksaker och föll på knä vid hang sida. Då hon slutat lade han sin hand på hennes hufvud och höll den för ett ögonblick. under tystnad. Nelly gick ut helt alivarsam, ty hon tyckte sig ha. sett tårar i pappas ögon. Hamish hade just återtagit sitt arbete då Gerald Yorke inträdde med sitt manuskript i handen, Du vill väl göra mig en tjenst, gamle vän? Hvilken då? frågade Hsamish, hvars leende redan tycktes visa hans villiga samtycke. . Gerald uppvek sitt manuskript. Jag önskade du villedäsa detta, gå iganom det med omsorg oca uppmärksamhet och selan säga mig din tanke derom. Jag tänkte först anmoda någon annan, men ditt omlöme är mera värdt och jag vet att du skall äga mig sanningen. (Forts)