Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 2

Arthur Channing, men jag har åtminstone lärt mig den lexan att hafva fördragsamhet med andra och ej blygas att ärligt arbeta för mitt bröd innan jag smakar det. oJu förr du går härifrån desto bättren, sade Gerald. Jag väntar mina vänner. Tro inte att jag ämnar falia hvarken dem eller dig till besvär, genmälde Roland. Jag gick bit i afton för att göra ÖOaerrick till viljes, men jag vill bedja honom att härnäst välja en annan budbärare. Farväl erald svarade icke, utan försjönk på nytt i sina tankar sedan han blifvit allena. Ehuru han gifvit lord Carrick sitt ord på att denne icke skulle behöfva betsla skulden, hade han likafullt hoppats på att lorden skulle göra det och hans bref ökade nu ytterligare Geralds bryderi. ; Det mäste bli något af med bokenn, afgjorde han slutligen. Hvad kan klockan vara ? Klockan var icke half tio, så det var ännu id för ett besök hos Hamish Channing. Han rallade ihop sitt manuskript och gick. Hamish satt i sitt arbetsrum som vanligt och skref träget. Hans ansigte bar ett utryck af trötthet då Jjosskenet föll derpå, nen han sjelf tycktes ej medveten deraf. Ett buller från nästa rum åtföljdt af etb carns glada skratt och muntra joller nådde ans öra, Lilla Nelly hade nyss kommit ;em från ett sällskap af jempäriga, hade vänderpa, falla af gåfvor och skulle nödvänigt in till pappa, han fick ej stänga dörren ör henne. Der kom hon pu i sin lilla hvita Jädning med det blåa skärpet och farfars4 nedaljon om halsen. Hamish lyfte smekan-(c e upp den lila täcka varelsen och kyestejs 2 rosiga kinderna, de jollrande läpparne. Nu får Nelly gås, sade han derpå, jag ar mycket att göra. mag