Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 2

i Gerald för sig sjelf, Tänk om hon gkulle vara envis och vilja komma just nu hit. Gad bjelpe mig, en pjunkig kustru och tre illa uppfostrade barn! Han gick fram till bordet slog i och drack ett glas vin, ty dsons tanke gjorde honom alldeles in0dfölld, Om jig kunde få någon förläggare att taga emot min bok och lemna mig ett förskott derpå, fortfor han grubblande, Jag kunde ja försöka, mer somliga af ds der herrarne äro så fördömdt sjelfständiga, de behälla ett manuskript i flera månader, men kasta aldrig en blick deri Geraid hade försökt sig med att skrifva ett skådespel men hittills ej lyckats få det entaget, hvilket han naturligtvis liksom många andra i dylika fall endast tillskref fördomar. Jag tror jag mäste skaffs någon som ser igenom min romsen och lemoar ett omdöme deröfver, skriftligt om så behöfs — hvilket jag kan visa förläggeren. Jag borde verkligen ha gjort så med mitt dramatiska arbete, man blir så lätt förbisedd ou för tiden utan särskild rekommendation. Låt mig se, hvem skulle det kunna bi? Hamish Channing vore just den rätte. Hans talang är obe stridlig, jag skall verkligen låta honom gå igenom arbetet. Här aforöts hans funderingar af något buller utanföre. I nästa ögonblick öppnades dörren och hans betjent anmälde: Mr Yorke, sir. Hvem var det som så obesväradt steg in om ej Roland? Gersld såg först förvånad ut och sedan missnöjd. Han måtte ha sina svårigheter att bekämpa inom den högre krets der han dvaldes, men att hafva en bror som sjunkit så djupt som att antaga hvilken simpel syssla som erbjöds honora och som utan krus kunde erkänna att han bodde!