Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 2

det vanliga infanterigeväret är det nya vapnet dock för ingen del tucgt eller klumpigt. AF de hittills hos oss kända modeller likpar det mest det amerikarska Henry-geväret, framför hvilket det dock eger flera i ögonen fallande fördelar, såtom att vera, i fråga om mekanismen, på en gång enklare och starkare, och, hvad hutvugdegenskaperna beträffar, såväl repetereller magasinsgavär som en för enkel-laddning snabbskjutanda bakladdare, genom hvilka senare förenade företräden det måhända icke gör sig oförtjent af att beoämnas en kulspruta i miniatyr. Under förutsättning att detta gevär befinnes för krigsbruk fullt lämpligt, hyser uppfinnsren den meniog, att detsamma endast berde komma att användas af det mera öfvade manskapet, i hvars hand det vid betäckniogar och i tiraljörstrider samt vid ortförsvar torde komma att blifva af mycken nytta. Vid den profskjutning, vi haft tillfälls öfv:rvara, lossades, med användandet ef enkel-laddning, tio skott i minuten, samt. med begagnande af magasinet, tolf skott på en half minut. Då iman härvid betänker, att skjutningen försiggick med vederbörlig sigtning samt att skytten ännu icks huunit förvärfva sig nödig vana vid gevärets handterande, torde ofvannämnda resultat kunna anses hafva utfallit särdeles lofvande. om -——