Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 3

Lv) Narutl Datvaå en paminnelse om Ucv, IUUSt ; ev TH — oo EE EE 8 I PF RP CATE r sagdt, okloka uti att taga försäkring i utländska bolag, hvilkas vederhäftighet icke är känd och alldeles icke kan af svenska regeringen kontrolleras. RIKSDAGEN. Andra kammarei. Den 30 Jan. kl. 10 f. m. Diskussionen om K. M:ts proposition big: landtförsvarets ordnande. Hr von Geijer eribFa4då oM sä ganska vanlig synvilla, då ön inbillar sig se, buri eh Ack fly; ter uppåt. Det nu ifrågavarande k. förslaget gar anledning till en liknande synvilla, t det mar hade tyckt ög finna, att det endast afsåge en tillbyggDäd på et gala trönden: , Betraktade mån förslaget närmare, skulle man åock finha Abt öriktiga i en sådan uppfattning, man skulle då erkånlä, att den starka strömning, som genomgår detsamma, icke föres tillbaka, ty indelningsverkets successiva aflösning måste blifva en nödvändig följd af en Utsträtktare vapenöfi iDgs meddelande åt beväringen. För sin del önskade tal. derför att förslaget, i hvad det anginge beväringsöfningehå utsträckning, måtte at riksdagen bifallas. Då skulle frågan om några millioners anslag till stamtrupps underhållande af sig sjelf falla. Tal. ansåg vidare, att man börde noga skilja de båda olika begrep orgahisation bCh omotganidation. vad vår I Ar träffar vore det endast fråga om en Ofkä vilken ock tidpunkten vore särdeles ia nu, de europeiska förveckäv. r Iran, Bä. os ke är i vägabringas7 sc år I väl, om en antydan ord , Då framlagda förslaget ca vnra , såsom bit ötvergånpåförbläg. kt i fö get förtjenade det blifvande utskotteis s :uppmärksamhet nemligen dep, som aftåge reeleringen. Vid 1870 8års riksdag hade ie: I terna bag? mera fjer, Br att det skrifvelse blifvit framlagda tvenne alternativa förglag I lönhörbgletivgsftågan, dad Du framlagda förslaget hade man stannat vid döt åbnärb Altbpnativet, ehuru detsamma enligt tal:s förmenande vore mindre godt. Orsaken härtill torde hafva varit, att hr krigsministern ansett sig böra inskränka anslagsfordringarne så mycket sfim möjligt. Tal. vore dock öfvertygad, att riksdagen icke skulle varit obenägen bevilja medel, hvilka nödvändigt fråste medföra stora tkonofiiska fördelar. Hr Leijer gratulerade att hr krigsministern föreblagit iträttandet af en särskild fältläkarekår nder inseende af en generålfältläkarb. Tal bemötte derefter grefve Sparres vid remissen af den k. prop. om statsverkets tillstånd och behof gjorda pastaende, att regementsläkarne, som inpgenting hade ätt görär, ätnjötb i 1ön: 4000 rdr, Denna uppgift tålde att pruta på. Enligt det framlagda förslaget skulle deras aflöning stiga till högst 2500 rdr. För öfrigt ville tal. granska förslaget endast i hvad det rörde Gotland och måste då anmärka, att Gotland icke blifvit likstäldt med Sveriges öfriga provinser. DA det i förslaget heter, att hvarje svensk man skall vsra skyldig att från och med året näåt efter det, då hän fyllt 20 år, till och med det, då han uppnått 40 års ålder såsom värnepligtig deltaga dels i linien dels ock i landtstormen, men särskilda bestämmelser sedermera uppställas för Gotland, kunde man verkligen deraf taga sig Anledning att fråga huruvida icke gbtländingen vore eh svpnsk nan. Tal pekade derefter, huru enligt förslaget Öfvigäfhe för gotlandsbeväringen skulle utsträckas långt öfplenmss MN oro. för den närmaste arnisauon for DÖr öhåast då ämpad att tillnellertid. varit ver den tid, som vore föreslagen med afseende på det pfriga landets beväring samt, huru den förra skulle ilitärbe Den långa tjenstetiden skulle bland många åhdrä olägenheter äfven medföra svårighet för den tjenande klassen att under dessa år erhålla anställning. Man hade nemligen redan nu på många ställen af ön tagit för princip att icke städja nägon dräng, som vore under 30 år gammal. Det kunde visserligen metgifvas, att förbållanden fonhos, som gjorde, att Gotlands försvar måste ordnas på ett sätt, olikt det, som lämpade sig för det öfriga landets, men olikheterna borde utgöra undantag icke regel. Hvarför gotländingen skulle öfvas under en så lång följd af år, vore svårt att förklara, och ett sådant förslag innebure misstro om hans duglighet och förmåga af utbildning. Sedan tal. gjort ännu några ahmärkningdr mot förslaget, påminde han huru Gotland äfven i andra atseenden behandlas helt olika det öfriga landet, huru för denna provins gälla särskilda lagar och författningar samt slöt med den önskan, att Gotland mera än hvad hittills varit fallet må betraktas som en svensk provins. Hr Per Nilsson i Espö ansåg det lämpligt, att vid remissen af en så vigtig k. prop., som den nu föreliggande, den enskilde representanten uttalade sina tankar och ville ban derför nu göra det. Då man föreslagit en så betydlig utsträckning af värnepligten, hade det varit på sin pluts att äfven föreslå en småningom skeende indragning af den stående armån. Det vore icke obilligt att nu påyrka indelningsverkets aflösande. Visserligen vore det en sanning utt rustoch rotehållarne vid köp af sina respektive gårdar varit medvetna om att detta onus ålegat dem, men de kunna icke derföre förgäta privilegiet, som äfven medföljde, nemligen frihet från alla vidare utskrifningar. Tal. ville dock icke nu orda om privilegier, ty tiden fordrade att man åtoge sig de största uj pr offringar och att man ömsesidigt räckte hvarandra banden för införandet af ett starkt försvar, som komme att hvila lika på alla samhällsklasser Tal. betviflade, att den stående armån skulle för framtiden kunna utgöra en passande stam för den mängd intelligenta medborgare, som enligt förslaet hädanefter komme att öfvas i vapunens bruk. Deremot vore det nödvändigt inrätta en stamtrupp så beskaffad, att dess gemene man kunde i krig ersätta det stupade befälet. Tal. slutade med stt förklara, att ban icke förr ville lemna sin röst till vidare utsträckning af värnepligten, än han hade visshet om den indelta armåns före stående borttagande och ersättande af en sådan stem, som talaren förut antydt. Hr Kolmodin fann en heder för gotländingen deri act K. M:ts regering ansett bonom villig åtaga sig en större tunga för försvaret än den man velat pålägga det öfriga Sverige. Talaren erkände, att undantagslagar i vissa fall stiftas för Gotland, men måste motsätta sig en sådan i fråga om försvarsväsendet, hvilket borde ordnas lika för Gotland som för fastlandet. Det kunde väl i alla fall aldrig vara meningen, att gotlandsbeväringen skulle mera än upptaga det första anfallet tilldess fastlandet hunne till hjelp. K M:ts förslag att läta höra menigheterna på Gotland i fråga om beväringsskyldighetens utsträckning måste talaren ogilla, ty på den vägen finge frågan icke den lösning, man hoppades. Hr Törnfelt var öfverraskad med anledning deraf att krigsministern och han i så många fall hysa samma åsigter. Enligt tal. åsigt hade indelningsverket gjort nationen stor skada, emedan den genom detsamma blifvit insöfd i en säkerkerhetssömn. Den för linien föreslagna siffran vore alltför låg, emedan vi kunna befara att blifva anfallna på flera punkter. Öfningarne måste emeltid utsträckas, så att hvar man vet hvad han skall göra när kommandoordet faller, ty förutan öfping och disciplin sammanfalla de största massor — likt såpbubblor,. , Frågan vore endast huru man skulle göra öfringarna så billiga som möjigt och talaren förordade i sådant afseende inrättandet af sådana söndagskrigsskolor, som hans förslag u ptager. Hr J. Rundbäck gjorde åtskilliga anmärkningar mot dels de undantag, som blitvit gjorda från owtha att alltid stå under militärbefäl.! skyldigheten att deltaga i vapenöfningarne, delsle