Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 3

opYPJaCL, Malte anvanvas fot uTva Vaunvy Sve OBger mellan Storvik och Krylbo; . -) hr Lars Ersson: om förändring i föreskrifterna sörande stämning till domstol. ;) Råttogångs--och Pollssaker. Mordet å advokatfiskalen Montan. Ransakningen härom med häktade Josefina Eklund och Gustaf Hedelin fortsattes idag i en lokal inom Stockholms stads cellfängelse. Ordföranden gjorde några frågor till EkJund rörande tiden närmast före mordets begående, hufvudsakligen för att kunna få utrönt timman, då Eklund med Hedelin sammanvarit på eftermiddagen innan mordet föröfvades. Detta kunde hkväl ej närmare än hvad hittills skett bestämmas, Hedelin törehemtades och tillfrågades af ordföranden Om han i dag hade något att tillägga till hvad han anfört vid sednaste rättegängstillfället, hvilken fråga af honom med nej besvarades, hvarefter protokollet för förra förhöret up lästes. Emot detsamma förklaade sig Hund ej hafva någon anmärkning CC delin anköll att få upplysa, med på vitnesvorättelserna under sednaret, att han tortfsrande vidhöll, emot hörda två Vizen förmenat, att såret or närmast ef den tid mordet begicks att han, sön: under någon tid haft onåt i ens ä sina stöflar och förse dem med sn att om han rågon gårg begagnat skor hade det varit ett par lackerade resortskor, tillböriga major Å. Mörner och af Hedelin tagna ur dennes tambur. Ordföranden fäste Hedelins nppmärksamhet på att det af H. vid förra rättegångstillfällets början hafda uttrycket: Jag har inte lagt någon snara om gnbbens hals, förefölle alldeles opåkalladt och gaf ordföranden anledning att fråga om H. varit med om dådet eller sett E. begå detsamma? Hedelin svarade härtill bestämdt nej och, på derom framställd fråga, förnekade han sig bafva känt Montan, om han ock möjligen sett honom. Hedelin fick åter redogöra för hwu han samma eftermidda som mordet skedde hade sammanträffat Mm Eklund och efter att ba skilts från henne, sedermera åter sammanvarit med henne hos brodrer, derifrån hon först gått. Vidare fick H. redogöra för huru han användt samma eftermiddag och berättade, att han efter att ba lemnat brodren Eklunds hemvist möjligen innevarit på en krog — emedan, såsom orden fölle, han sällan plägade gå förbi någon såden — men derefter hemkommit till sin och modrens gemensamma bostad klockan half 7-eir halt 8 — närmare kunde han ej bestämma tiacn. Han hade derefter uppehållit sig hemma, dels i köket, der modren och en ålderåligen. qvinsperson Vid namn Dahlström innevarit, dels i kammaren innanför, der han legat på en soffa tilldess han efter klockan half 8 gått till Sdödströms kryddbod vid Hötorget för att hemta tidningarne åt herrarne Mörner. Hemkommen efter omkring en gqvarts timmas förlopp hade han sysselsatt sig med att läsa tidningarne intilidess att Josefina Eklund ditkommit vid niotiden på aftonen, då ben följt henne hem. Under det pågående förhöret lemnades till ordför.nden ett bref, med Ilokalmärke för. sedt och adresseradt till Lovisa Eklund och i detta skick lemnadt till fängelsedirektören, som brutit det och, i nytt kuvert inlagdt, tillställt detsamma hr. ordföranden. Ordfös randen läste det för sig sjelf och tillfrågade derefter Eklutid om hon igenkände stien i detsamma. Då hon, efter att ha betraktat det, härtill nekade, lemnades brefvet till henne att läsa, Under läsningen syntes hon förvåpäd och yttrade vid äterlemnandet: Det måtte vara någon som vill taga Gustafs parti, som bar skrifvit detta. Ordföranden gen mälte att det så ville synas och fäste Eklunds uppmärksamhet derpå att det uti bretvet var skrifvet att Josefiva Eklund mycket väl kände stilen, ehuru hon sannolikt skulle peka hör till. Eklund svarade utan tvekan att hon ej kände stilen. Bretvet, hvilket saknade underskrift, upplästes ej högt, utan öfverlemnades härefter till åklagaren. Härefter afhördes tvenne vitnen, byrkuskdrängarne Olof Sjöström och A.W. Andersson, båda i tjenst hos hyrkusken Eklund. A? dessa båda hade Hedelin vid förra förhöret, sagt sig ha lånat kläder, då de vid detta förhör hörda vitnen berättat att Hedelin efter att före tiden då mordet begicks ha varit tarfligt klädd, deremot efter detsamma haf: mycket fina kläder. Vitnet Sjöström meddelade att Hedelin en afton vid Vårtiden förlidet år af honom lånat en grå ytterrock och samma afton af kamraten Andersson lånat en fullständig svart klädving, med den uppgiit att han skulle bivista ett bröllop, Kläderna hade han förmiddagen derpå återlemnat. Detta vitnesmäl vitsordades af andra vitnet med det tillägg att kläderna lånats i Februari måvad. Af företa vitnet hade Hedelin endast denna gång lånst ifrågavarande rock, men andra vitnet omförmälde att Hedelin ännu en gång lånat byxorna och västen, tillhörande den svarta klädningen, men att detta skett i slotet af Moj eller första dagarne af Juni månad. Vitaet Sjöström kterättade vidare att Hedelin några dagar efter mordet och gedan Eklund blifvit bäktad, i stallet vid hyrkuskgården yttrat under samtal angående mordgerningen: Det var bra dumt att jag ej angaf mörderskan, så hade jag kunnat haft de 150 riksdalerna, ty det var ingen som bättre än jag kunde ha reda på det, emedan jag var den första som visste det., På tillfrågan af ordföranden härom, svarade Hedelin, att han menat att han var den förste som såg klockan. I öfri, förmenade Hedelin att vitnena misstagit sig om tiden då kläderna låntes samt stt ban flera gåvger lånt kläder af dem, hvilket han ville söka påminna Andersson om genom att fästa uppmärksamheten på det han första gången sjelf lemnat igen kläderna ssmt att de en annan gång återlemnats af modren. Ulitnat förhblanada oct malen nan lamnnt Jan