Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 2

— Rubriken Upplösta äktenskapo i våra statistiska uppgifter fortfar att föranleda förargliga missförstånd. Som man vet skref engelsmannen Laing för ett antal år sedan en bok om Sverige, der han skildrade det sedliga tillståndet i vårt land i de mörkaste färger. Hufvudgrunden för hans omdöme i detta fall utgjordes af det ofantligt stora antalet upplösta äktenskap; den värde britten hade nemligon icke lagt märke till att under denna rubrik: sammanfattades alla äktenskap som blifvit upplösts, icke blott genom skilsmessa, utan äfven genom den ena makens död. Samma misstag har nu en dansk författare råkat ut fö Erik Bögh har nemligen i Folkets Avis skrifvit en följetong om en mycket farlig epidemi., hvari han skildrar den vådliga böjelse för skilsmessor, som 1870 skulle varit rådande i Stockholm, då de statistiska uppgifterna vitsorda, att förhållandet mellan ingåvgna och upplösta äktenskap varit ungefär som tre till två, eller närmare att 997 par blifvit vigda och 673 par skilda. Då Erik Bögh erfar, att det är döden, som i de flesta af sistnämnda fall varit den, hvilken upplöst bandet, och att antalet af skilsmessor mellan lefvande äkta mekar varit jemförelsevis mycket ringa, skali han utan tvifvel underrätta Folkets Avis publik, att under sådana förhållanden de gjorda reflexionerna förfalla.