Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 2

konserterna i Leipzig af en af honom komonerad symfoni, för hvilken han af flera Leipzigtiduingar erhåller de amplaste loford. Äfven i Dresden har denna symfoni gifvits och kritiken i Dresden är äfven enhällig i sitt beröm öfver hr Svendsens framstäende kompositionstalang, Första satsen i denna symfoni är byggd med synnerlig Schwungp, säger Musikalisches Wochenblatt, och afspeglar klart den skapande konstnärens stämning och tanke och i scherzot, lika ypperligt behandladt, är den präktiga nationella färgen inlagd — det är en folkdans som här blifvit behandlad, förefaller det oss, förädlad genom en snillrik, instrumentation och en originel rytmik. Afven finalen är full af lif och blott adagiot har en mer främmande karakter, förrådande mera kombination och tungsint nervositet än arbetet i öfrigt förutsätter. — Hr Svendsen anförde sjelf orkestern och tidningen yttrar med anledning häraf följande: Vi beröra här en annan sida af hr Svendsens talang, som han också denna afton förstod att göra gällande. Vi mena hans eminenta gåfva att leda orkestermassor. Vi ha aldrig förr sett någon som med mera segervisshet och grace löst denna uppgift. Den Mendelssohnska ouverturen, som föregick symfonien, var det svårt att igenkänna, ty så friskt och lifligt gick det hela. — K2