Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 1

utseende och var nog dåraktig att taga henne till hustro, ehuru de icke hade något at: lefva af. De flesta af hans bekanta i London anade föga att den elegante unge mannen nu i sitt tjugusjette år hade hustru och tre barn. Hade man frågat honom härom så skulle han troligen icke nekat till förhållandet, men han omnämde det aldrig, Han ville ej förneka sin hustru och sina barn, men han ansäg dem som en tung börda och höll dem på afstånd, hvilket äfven kostade honom minst, Hade Gerald haft några tusen om året i ipkomster skulle han säkert tagit hem sin familj och öppet erkänt den för verlden, men som han ännu ej kommit derhän, måste de förblifva i det lilla landtliga hem der ingen visste något om dem. Hans hustru hade till en början tåligt och undergifvet fogat sig häri, men sedan började hon knota, och då Gerald ibland besökte henne klagade hon gråtande och missnöjd. I sjeifva verket var hon ännu knappt mera än ett barn och hade föga eller ingen själsstyrka. En brytning hade likväl inträffat. Gerald slet. upp brefvet med den betydelsefulla utanskriften: angeläget. Det ionehöll ovälkomna nyheter. Till en början trodde han ej sina egua ögon, men derpå kastade han ifran sig brefvet i ett utbrott af häftig vrede: Winny är förryckt! Winny, som hans hustru brukade benämnas, hade tröttnat vid det ödsliga hemmet, den enformiga vården om barnen och isynnerhet den fruktlösa väntan på att hennes mans löfte att förbättra deras ställning skulle appfyllas. Hon hade derföre på egen hand fattat sitt beslut och skref nu att hon hade sålt deras bohag på auktion och ämnade med barnen resa till London der de skulle inträffa klockan tre följande dag. (Forts.)