Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 1

som han sjelf behagade benämna de eleganta rum han bebodde i ett af Lordons förnämare jvarter. Gerald älskade lyx och försakade ien ej heller. Han var sysselsatt nogefär på samma sätt som vi sist sågo mrs Greatorex, med anordningar för gästers emottagande, ty Gerald ämnade samma afton gifva en supå hemma hos sig. Gerald hade öfvergifvit den bana man bestämt för honom, nemligen prestens — och at gen böjelse valt en annan. Han hade hemiga och äregiriga planer och då ban anlände till London hoppades han stt genom sina slägtförbindelser erhålla någon diplomatisk syssla, hvilken framdeles måhända skulle höja honom till en ministerplats. Som ett förberedan.de steg härtill gjorde han sitt inträde i stora verldens salonger. Ett sådant lefnadssätt fordrar dock som man vet, att ej vara itan tillgångar och det var just bristen häraf som tyngde på Gereld Yorke. Ett och anpat understöd från lord Carrick då denne vsr stadd vid kassa och någon mindre summa ur hans mors klena börs var allt hvad som stod honom till buds. Gerald måste derföre göra som mången annan, fatta pennan för att derigenom förtjena sitt uppehälle. Han hade visst icke snille, men efter någon öfning hade han förvärfvat ettotemligen ledigt skrifsätt. Han försökte sig med politiska artiklar, skref smärre uppsatser för tidskrifter och erhöll plats som recensent i ett par större tidningar. Gerald tyckte bäst om att recensera sådana arbeten som gäfvo honom minsta besväret, och ingen kunde mera räpande än han bedöma en rivals skrifter. På förtrolig fot med en mängd litterära personligheter och män tillhörande pressen, erhöll Gerald tillräcklig och väl betald sysselsättnisg. Slutligen ämnade ban sjölf författa en bok. Kunde han blott sträfva ige