Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 1

ken. Att tiga med något, hvad som helst föll sig alltid svårt för honom. Ni vet, mr Bede, att de hade beskrifvi mannen som uppbar pengarne för vex-ln som en lång karl med svarta polissonger, och ef: ter den beskrifningen slog in på iig, fortfor han i det han sträckte på sin resliga fi sur, så tyckte jag det var bäst att gå di och låta dem se mig. Det var ju alldeles obehöfligt mr Yorke ni var i Port Natal, sade Bede tankspridd I Port Natal? upprepade Roland förolnffac, hvad har det att göra med den hä saken Bede småskrattade, han måtte hafva täck vå något annat. Obehöfligt var det just inte heller, efte; hvad Hurst sade om mig, och ni skulle karske tycka så med, om pi vieste allt, sir sade Roland okonstladt med tanke på sir upgdomsförseelse. I ella fall så gick jag til banken och bad dem se på mig.,. Nå, hvad tyckte de om ert utseende?, sporde Bede i skämtsam ton, De sade att jag ej det minsta liknade der der karlen, ban var inte så lång som jag och de ville påminna sig att han hade både hakskägg och polissonger. Mrs Bede Greatorex som med förvåning och nyfikechet åhört detta samtal, ville veta hvad det var fråga om och erfor nu först hela bistorien. om vexeln och den sannolika förlusten af fyrtiofyra pund, Hade mr Butterby varit närvarande och sett hennes öfverraskniog, skulle han säkert ba gjort en tyst afbön för att han orättvist misstänkt henne att vara den person som Bede ej veist annat än bhäntyda på. Vill ni komma till min konsert, mr Roand ? Nej, det vill jag inte. Tack skall ni he