Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 1

och åtskilliga dyrbara men bräckliga prydnader bäras undan för att ej lida skada i trängseln. . Ja, det kan inte behöfvas mera is, men låt se att ni ej försammar att skaffa smultron, sade mrs Bede tll en af betjeningen, som afvaktade hennes order. Chokolad, naturligtvis. Hvad tjenar det till att göra onödiga frågor. Jaså, Bede, fortfor bon, då hon fick se sin man, ja, jag vet nog att du ej tål chocolad, utan säger att blotta lukten deraf gör dig sjuk, men det kan inte hjelpas, ty det brukas öfverallt och då reäste jag äfven bafva det här. Gör som du vill, sade han trött. Hvad skall det nu bli af, är det en bal?, En bal den här tiden! Så enfaldigt Bede det blir en musikalisk soire. Det är aldrig lugnt i vårt hus, Lovisa, fortfor han i det samma en af betjeningen trängde sig förbi, bärande en möbel. Derför skulle du låta oss flytta härifrån, så behöfde du ej göra några anmärkningar. Ett hus vid Hyde Park... Tyst!? hviskade Bede. Jag har ja sagt dig förut, att våra tillgåogar ej medgitva någon rubbning, äfven om jag skulle vilja det. Plåga mig ej dermed, Louisa? Det var jast icke ett hem der mannen, nedtryckt af arbete och bekymmer, kunde finna någon ro. Bede suckade trött och vände sig om för att gå, inom sig tänkande huto gerna han i detta ögonblick skulle: sett sig förflyttad till en obebodd öken. Ett. häftigt. stampande i trapporna och buller utanföre dörren kom Bede att tro det helga musikkåren redan var i antågande och ban ämnade just taga till flykten, då ror Roiand Yorke inträdde. Roland, som förgäfves sökt miss Channving öfverallt, började nu meddela sin chef utgången af sitt besök på ban