Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 3

ER STR AS RS Tillståndet i Paris och det senaste upploppet. Vi ega nu i ett bre? från Times Pariskorrespondent en skildring af stadens fysionomi dagarna närmast före kapitulationen samt det sorgliga upploppet den 21 och 22 Jan. Korrespondenten skrifver den 23 Januari: : Man har ofta sagt, att preussarne icke belägra en stad utan en verld, och kanske har denna sentens aldrig blifvit på ett mera slående sätt illustrerad än genom den underbara mångfald i ecener Paris företedde i går afton. Läogs bufvudsträckan af Boulevarderna kunde man endast med svårighet bana sig väg genom den stora hop af välklädda dagdrifvare, som pjöto af sin vanliga söndagspromenad lika lugnt som om inga bomber eller förknappade rationer störde den vanliga gången at deras lif. Kafesrna voro per af gäster, hvilka vid gitt absintheller ölglas lifligt men med mindre häftighet än man skulle väntat af franske politici under en sådan kris diskuterade Trochus fall och de förhoppningar man hyste om den mera energiske Vinoy. På Theatre Francais lyssnade ett talrikt auditorium till ett af Molieres mästerstycken och var alltför intresseradt för att gifva akt på de täta och nu välbekanta explosioner, som fyllde pauserna mellsn skådespelarnes föredrag. Massor af infanteri, uppställda på båda sidor af Champs Elysees, kommo de förbigående att tro, att den nye öfyerbefälhafvaren vilje taga igen skadan för den tid som gått förlorad och att;ett nytt utfall redan sted för dörren, trots den mnedslående utgången af det förra. -Sennolikt anade ingen, att just i detia ögonblick trupperna behöfdes knappt en (engelsk) mil deris från, i bjertat af Paris, och att de franska kulor som vorv gjorda för preussarne ou som bäst höllo på att genomborra franska hjertan, Under det en del medborgare applåderade Tartuffe, sköto andra på hvarandra från fönster och portgångar tvärsöfver den öppna platsen framför Hötel de Ville. Under hela tiden hördes oafbrutet de preussiska bomberna, likasom för att gifva en förklaring på de sällsamma scenerna i Paris, och de franeka kanonerna som svärada från forterna. Ea fjerdedels timmes väg från Boulevarderne elier Theatre Frarcais skulle mana ha varit inom skotthåll för de fallande bomberna. För att fullborda taflan bör jag icke glömma de bleka skaror, förnämligast bestående af qvinnor, hvilka trötta men tåliga väntade utanför ena slagteres eller bagares butik, tilldeas siutligen deras tur kom att få sin lilla delat kött eller bröd. Det var isymnerhet i Belleville jag anmärkte dessa grupper, hvilka i det ögonblick (kl. 2) jag passerade nedgått till ett mindre antal. De utgjorde sannotikt de yttersta ändarne af de skaror, hvilka samlat sig bittida på morgonen och bade väntat av i många tinmar, Dessa stackars menniskors udauce 7 tonska icke tillräckligt trapiskt för stt vå Pay Oka nÄrksamhet Bla pe kommer att få köpa v.. likväl. har deras lidande ingalonda varit det minsia LI dem som preussiske författare med sådan sjelfoelåtenhet smickra sig med att ba. tillskyndat Paris, och tyvärr bar det på senaste tiden blifvit värre för hvar deg. Man bildar nu queae, som det heter, och väntar på kött, bröd, ved, chokolade, få — i sjolfvå verket — nästan alla lifsförnödenheter. En del personer måste förspilla nästan hela dagen och hela sin kraft på detta väntande. Lyckligtvis har väderleken ou blifvit mildare. — Tillväxten af denna påkostands sysselsättning skulle ha varit odräglig, om den åtföljts af den bittra köld, under hvilken det så länge mäst verkställas. — Attstäifgra timmer ända opp till fotknölarne i smuts och snö vid flera graders köld eller under störtregn är kanske till och. med ett: värre prof än att stå dubbelt så länge i jemltörelsevis vackert väder. Slutligen bidrog det att taga lifvet: ef en stor mängd qvinnor — nigra neddignade plötsligen och dögo nästan på stället — och har utsått frön till sjukdom bos tusentals andra. Sådana fakta som dessa kunna bidraga att förklara att parisarnös tålamod nått sitt slut och ait populzcen tyckes slutligen vara på väg ati uppfylla Bismarcks förutsägelser. Underbart är att deras tålamod icke längesedan tagit slot. Jag tviflar likväl på, ett till och med de mest sangviniske betraktare någonsin kunnat hoppas, att lugnet i Paris skulle kuonz bibehållas, så snart bristen på litsmedel jade blifva kännbar och frågan om hun nödseller kspitulation; som man så längs c så modigt afvisat, började kräfva en praktisk lösning, Befolkningen kan nu först anses ha börjat lida någontiog mera än olägenheten af de förknappade rationsrna. Eno bit bröd af omkriog 10 nus såsom ration för en dag -jemtå en munsbit kött och de smulor risgryn eller chokolad; den stacksrs konsumenten kan anskaffa, är icke nog för att stilla hungera elier uppehålla krafterna, men likväl måste man strängt hålla sig till denna ration. Åfven på de bästa restavratiocer uppfördras gäste ra att lemna sitt eget bröd — ett anspråk som: ända till närvarande stund aldrig HKlifvit gjordt i fråga om kött. Om nyheterna från provinserna vorö göda, ekulle befolkningen ändock vilja hålla nt till det yttersta, men general Chavzys sista ne erlsg har tiilintetgjort den förböppnivg rean verkligen hyst om att få bjelp från hönom, ehurta många bemöda gig att hoppas och man börjar här misstänka, att Bourbakis framgångar blitvit i hög grad öfverdrilna: Parisarne vilja, förlåtligt nog, icke riskera att svälta ihjäl genom att hålla ut till det yttersta, då det behöfvea fjörton dager för att återproviantera: Paris och de icke-ha någon förboppning om hjelp som kan hålla deras mod uppe och förmå dem att riskera det yttersta. Det skallföretsgas ett ännu mera--törtvilladt utfell — kanske mera än etts Detta väntar man af general Vinoys beslateamhet, som anses Vara enansap, hvilken, när ban föresatt sig en sek, äri stånd tillshvilka uppoffringar som belst för att drifva den igenom, och om utfallet missIivekag catom alla — nå nagra få när —— ry