Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 2

Antager ni att skrifvaren — om han verkligen begick stölden — endast var ombud fö. någon annan? Bede gaf ett bifallande tecken. Men detta vore ja tillräckligt att föll: honom till ansvar,, utropade Batterby, glöms af alla förbehåll. Om -han tvingades att bekänna, ja. Mer detta får ej ske. Det är ej möjligt att de vara någon annvamn, fortfor Bede för si; sjelf. ij ij Kunde någon af tjenstfolket hatt tillträd hit? sporde mr Butterby. Ingen af dem skulle vågat något dylik vid dagsljus. De uppehålla sig då i andr delen af byggnaden. Nej, nej. Jag frukta att det är någon af dem derute. Mr Butterby såg mera belåten ut, dett: började ju att gå rakt på saken. Låt mig se, de äro fyra, började han och höll upp ett finger för bvar och en. Försti skrifvåren Brown, er förtrogne sade på...s Jag sade inte förtrogne, afbröt Bede jag yttrade att vi hyste förtroende för ho nom. Det är någon skilnad, mr Butterby. Det förstås. Så hafva vi den der lill: mannen Jenner och de två andra, Hurst oci Yorke. Hvilkendera af dem är det ni miss tänker? frågade mr Butterby hastigt med er forskande blick. Bede tvekade likasom förut. Det vor: orätt att kasta skugga på någon, då det j! är en möjlighet att jag misstagit mig. Tala ut, mr Greatorex. Det blir ju os emellan. Är det en af de två? Om, det är en af de fyra skulle jag vilj gäga: mr Hurst. Polismannen glömde så till vida god to: att han började en sakta hvissling. Mr Hurst! hvarföre inte så gerna mi x0rke?