Aftonbladet – 1 februari 1871, sida 1

Regeringen i Paris synes ha dröjt i det längsta möjliga med underhandlingars öppnande, om det är sant hvad som berättas från Versaillas att nöden i den belägrade staden stigit till en ofantiig grad. Mjölförrådet hade blifvit upprymdt förrän man väntat, i brist på qvarnar att förmala den spanmål som ännu fanns i magasinerna, Qvarnarne vid Marne voro nedskjutna eller oåtkomliga och ångqvarnarne i staden förmådde ej på långt när fylla behofven. Det bröd som under de senaste dagarne utdelades vex af mycket dålig beskaffenhet. För att förekomma en verklig hungersnöd har den tyska armen af sina förråder insändt lifsomedel i staden, till dess jernbanorna blifvit återstälda, flodkommunikationen öppnats, och de från alla håll på väg varande proviantladdningarne hinoa anlända. I dag öppnas äfven för första gången sedan fyra och en half månad den regelbundna postförbindelsen, och parisarne skola kunna erbålla ,bref från anhöriga och vänner, en ej mindre vederqvickelse för tusenden än den bättre regime de sättas i stånd att föra. Den första posten till Paris afgick i går från London. Persontrafiken blir dock tillsvidare fortfarande stängd, och inga andra kuona lemna staden än de -som äro försedda med särskilda af både de franska och tyska myndigheterna undertecknade pass. Bourbakis arme, eller åtminstone största delen deraf, befinner sig troligen i detta ögonblick på schweiziskt område, sedan den öfvergått gränsen och nedlsgt gevär. Denna händelse har under de senaste dagarne, i följd af hvad man visste om de båda armeåernas ställningar, varit med en sådan visshet väntad, att den redan flera gånger berättats såsom redan försiggången, ehuru uppgifterna sedermera visat sig vara ogrundade. I går meddelade vi emellertid ett telegram från Arbois, en stad på vägen mellan Dåöle och Pontarlier, der general Wartensleben rapporterar att tyska sydarmåns avantgarde straxt vester om Pontarlier vid ett par der namngifna byar haft strider med den mot schweiziska gränsen marscherande franska armån, och i dag kommer undenättelse från Bern, att man der så godt som i hvarje ögonblick väntade budskapet att den franska armån öfverskridit gränsen. Det har äfven, efter ett senare telsgram, skett. En Berlinprofessor fälde nyligen det hånande yttrandet, att man två århundraden härefter kunde låta elsassarna och lothringarna rösta öfver om de ville bli tyskar eller ej. Med anledning häraf erinrar Daily Telegraph den lärde professorn, att det dock ej torde vara så alldeles säkert att de annekterade provinserna ens efter denna tids förlopp, om de till:rågades, skulle rösta för en. fortfarande förening med Tyskland. Vi engelsmän, säger tidningen, känna af en bitter erfarenhet det okloka i en sådan politik, Icke två, utan sju århundraden ha ej eng bos oss varit tillräckliga att i Irland utplåna minnet af engelsk orättvisa. Två århundraden äro en lång tid att vänta på en försoning med två millioner motvilliga undersåter... I början af detta århundrade sönderstyckade Frankrike Preussen; det är nu måhända Frankrikes tur att bli sönderstyckadt. Men nemesis följer förr eller senare hvarje orättfärdig handliog. Frankrikes stjerna st säkerligen nu ej så lågt som Preussens i århundradets början, och hvem förmår skåda in i framtiden?... Om det tyska folket är klokt, skall det fråga sig hvilka följder annexionen skall ha för dess egen frihet. När det i Tyskland efter kriget blir tal om förminskning af hären, om det stränga militärregementets afskaffande, om utveckling af de konstitationella friheterna, hvar skall grefve Bismarck taga det städse färdiga argumentet för att bekämpa dessa önskningar? Han skall sträcka ut fiogret och peka på Frankrike, som dag och natt utan att unna sig någon ro tänker på medien att återvinna sina förlorade provinser, och detta argument för förevigandet af soldatväldet i Tyskland skall i sjelfva verket vara ovederläggligt. Samma varningar ställas nu äfven från flera andra håll till de segerdruckna tyskarna, eller rättare sagdt tilldet ledande partiet ibland dem, ty många tecken visa att de bittra förlusterna gjort sitt till att skapa en