Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 3

dit stridskrafter från alla håll, kunde ej utebii redan morgonen derpå. Trupperna voro medtagne af tolf timmars strid och af maröbenr de föregående nätterna, hvilka man begagnat för att fördölja koncetreringsrörelserna, och man drog sig derföre tilibaka i löpgrafvarne mellan husen vid Crochard och Mont Valerien. Våra förluster äro allvarsamma; men enligt de preussiska fångarnes uppgift har äfven fienden lidit betydligt. Det kunde ej vara annorlunda efter en hårdnackad strid, som, börjad vid dagbräckningen, ännu icke var slut vid full natt. Det är första gången mean har varit i tillfälle att se på samma öppna slagfält hopar af medborgare, förenade med linietrupper, marschera mot en i så svåra positioner förskansad fiende; det parisiska nationalgardet delar med armån äran att ha angripit dem med mod och för priset af stora offer, för hvilka fäderneslandet skall vara det djupt tacksamt Om drabbningan den 19 icke gaf de resultater, som Paris kunde vänta,sig, är den dock en af de mest betydande händelserna under belägringen, en sådan, som på det högsta vitsordar hufvudstadens försvarares manliga mod. Garibaldianerna. Från Dijon skrifver en korrespondent den 15 dennes till Neue freie Presse: Jag befinner mig här midt i den af Garibaldi kommenderade Vogesiska armån. På gatorna i hertigarnes af Burgund gamla hufvudstad hvimlar det af röda skjortor och frivilliga skarpskyttar; man ser äfven många mobilgardister. Bangården är öfverfylld af trupper, och förstärkningar ankomma hvarje dag. . Armen i Vogeserna har efter tyskarnes anfall på Autun vuxit till en mycket respektabel styrka; alla afdelningar ha uniformer och äro till största delen försedda med kammarladdningsgevär. Jägarne från Genua äro beväpnade med chassepotgevär; de bilda tillsammans med spaniorerna Garibaldis lifgarde. En stor del af de frivilliga skarpskyttarne äro försedda med remingtonsgevär, hvilka i detta krig enligt sakkunniges utsago ha visat sig vara de solidaste gevär. Garibaldi har uppslagit sitt högqvarter i prefekturen, och der äro äfven expeditionerna för den Vogesiska armens generalstab. Chef för generalstaten är öfverste Bordone, en mycket intelligent man, svm dock är temligen främmande för krigareyrket. Han var förut läkare och blef enligt Garibaldis önskan utnämnd till generalstabschef. Eburu af italiensk härkomst är Bordone till födseln fransman och älskar högre sitt fosterland än Italien. Han är för öfrigt illa omtyckt af italienarne i Vogesarmen, och häraf. härröra de häftiga anfall mot honom, som man finner i de italienska tidningarne. I Garibaldis generalstab finnas äfven två bekanta officerare, öfverstarne Lobbia och Canzio. Den förre har nyligen fått befälet öfver en brigad. Ja har haft tillfälle att tala med honom oc Carzio. Båda hyste den öfvertygelsen,y att ett skickligt fördt guerillakrig kunde brivga tyskarne i Frankrike i stor förlägenhet, om det fördes systematiskt på alla punkter och med ihärdigbet. Hvarken Ricciotti eller Menotti har jag fått se, emedan båda stå med sina kårer i framskjutna ställningar. Deremot har jag gjort bekantskap med den från den snaste polska resningen välbekanta genperal Bosak, som kommenderar den första brigaden. Jag besökte honom i hans läger och blef mottagen med största artighet. Bosak är mycket afhållen i armen; han är en bra och dugtig officer, som genomgått sin ekola i Kaukasien. Den Vogesiska armens svaga sida har hittills varit artilleriet; ännu för tre veckor sedan hade Garibaldi knapt mer än några batterier små bergkanoner, hvilkas anspann bestodo af mulåspor. Men på den sista tiden har förhållandet förändrat sig. Garibaldi har icke blott fått ett-tillräckligt antal fältkanoner, utan äfven kulsprutor, med hvilka han möjligen skall kunna bålla det preussiska artilleriet stången. Jag har sett Garibaldi två gånger; hans snöhvita skägg och hans bleka ansigtsfärg gifva hopom utseende af en krigare, som står på grafvens rand. Hans sår tillåter honom icke att gå; han låter bära sig omkring på en bår, från hvilken han under striden utdelar sina befallningar.n Jemta da fvsaiska hlidandena ära narisarne