Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 2

och burit sig dumt åt, men sedan ångrat, försonat sitt fel, skall det då ej kanns. sjunk I glömska utan ständigt flyta apr igen? Ja önskar jag aldrig kommit hem 1gen.n Så ungefär var Roland Y;rkes tysta tankegång der han satt lvtad öfver sitt arbete ef. ter Harsts obetänksAmma fråga: Var det dul som tog den? Harst var verkligt ledsen öfver att hafv sårat honom och: bjöd till att ursäkta sig ij det han hviska4e: Förlåt miz, gamle kamrat, på min heder var det into obetänksamt af mig, jag menad a ondt, och hade ingen tanke på det för utna.n, 2J0, det hade du ändå, genmälde Roland, det kan vände sitt sorgsna ansigte emot. und hos gamle Galloway och misstanken lerföre föll på Arthur Channing. För att ag tog dem, så tyckte du jag äfven kunnat. aga vexelp. Tyst! de kunna höra hvad du säger.n, Det är väl just det du vill. Varföre år du ej och berättar alltsammans högtn, ortfor Roland alltmera förbittrad. Förunna det för alla menniskaur, kulla hit xreatorex, Brown och Jenuer! hvad är det ärdt att plåga mig i hemligtiet., Hurst teg och fortfor at; skrifva i hopp tt stormen skulle gå öfver. Uaktadt sina örsäkringar hade nar verkligen haft en anke på det förflutna, ehuru han ej menat llvarsamt, Han var öfvert gad om att Roind var lika oskyldig som han sjelf till dem nuvarande förlusten och önskade uppriktigt tt allt varit osagdt. (Ferts.)