så skulle ju saken lätt kunna förklaras. Ei mindre rättsinnig upphittare kunde ha funni des och genast begifvit sig till banken der med, i trots af risken att blifva upptäckt. Det kunde inte hafva tillgått så, sad Bede, men mr Browm syntes ej öfvertygad. Det fin: en gränsskilnad, sir, mången son ej för sitt lif skule vilja röra vid-en tillås pulpet, kunde dock möjligtvis hafva använd en hittad vexel.n Jag upirepar att den måtte hafva blifvi stulen ur min pulpet, sade mr Bede, någo missnöjd öfver att blifva motsagd. Godt, sir, då kan jag endast tillägga at denna händelse är mycket obehaglig för er hvar af 0ss.n Jag kan ej neka att så är, sade Bede Mr Yorke, tillåt mig anmärka att ert arbete försummss om ni sitter så der. Jag vill hoppas att gamle Dick får bärs förlusten, sade Roland, i det han intog sir plats bredvid mr Hurst. Fyratiofyra pund Och har som är så snål, jag borde ha tagit den sjelf. å Var det du som toz den?, -hviskade Hurst. Hvad befalls? utbrast Roland. Han såg Hurst rätt i ansigtet liksom i väntan på svar, men inom ett ögonblick försvann, åter hang stolta min och hållning. Den klara, öppna blicken vändes bort och en hög rodnad färgade hans panna, Hurst märkte det och ångrada sitt tanklösa yttrande, ty ban visste nu att det hos Roland Yorke framkallat minnet af ett felsteg från hans tidigare lif. TRETTONDE KAPITLET. Återigen mr Butterby. Skall man då ständigt kasta detta i anigtet på mig? om man en gång råkat illa ut