Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 3

ningen är sådan, att den utgör en orsak, ett nödvändigt tvång för representationen att nu bevilja allt hvad regeringen för försvaret begärt. Detta blir naturligtvis hvad som kommer att hufvudsakligen utgöra föremål för statsutskottets pröfning och RT derpå följande beslut. Det hufvudsakliga skälet, hvarföre man nu utan för mycket prut skulle bevilja K. M:ts uti ifrågavarande afseende väckta anslagsfordringar, består naturligtvis uti den ovisshet, hvari vi här i Sverige befinna oss, om vi skola råka i krig eller ej. Vi hafva sett att äfven allvarliga a för pressen ha på senare tider blifvit något heta i detta afse.) ende, så att de, som förut hafva yrkat på besparingar, till och med vilja, så att säga, proskribera enhvar, som skulle våga yttra något emot den k. propositionen och de summor som deri begärts, samt kalla dem, som våga sådant; för nihilister och —som ingenting lärt och ingenting glömt. Men jag vill fästa uppmärksamhet på, att detta innebär hvad man i logiken kallar en petitio principii, det vill säga att man be såsom redan gifvet hvad som först skall evisas. Ar det nu säkert eller sannolikt, att vi i morRR dag eller inom den närmaste framtiden skola lifva utsatta för ett fiendtligt anfall — ty att vi sjelfva angripa, är väl icke tänkbart — i så fall bör icke något afhålla oss från att bevilja så mycket som regeringen nu äskat; men om en så fara icke så omedelbart står för dörren, tror jag vi böra PA det rådrum som finnea, för att. noga pröfva de begärda -anslagens större eller mindre nödvändighet. Skulle vi nu vilja afgöra denna om en mer eller mindre öfverhängande våda på grund af den erfarenhet, som af det nu pågående kriget kan hemtas, så komma vi in på ett fält som i dagligt tal kallas kannstöperis. Härvid skulle jag vilja säga, att enligt min tanke krigets följder visat sig sådana, att både de krigförande nationerna ej mindre än alla andra makter i Europa hysa en stor längtan efter fred. Denna iläsgtan härsör icke allenast af de förfärliga härjningar, zoom ee förorsakat, utan äfven af den diaboliska utveckling som krigets förstörelseverktyg numera vunnit, och som gör att hela menskligheten ryser tillbaka vid tanken på, möjligheten att komma i samma belägenhet som den, hvari Frankkrike och jemvål en stor del af tyska folket nu befinner sig. Härtill skulle jag vilja lägga, att helt nyligen har från representationen i Preussen till konungen derstädes utgått en adress, som stått att läsa i de senaste tidningarne och i hvilken representationen jemte sin fyckönskan i anledning af den nyvunna kejsarevärdigheten, tillika framburit sin innnerliga åstundan att en varaktig fred snart måtte erbållas. Då således af många omständigheter inses, tydligen att folken;isjelfva önska freden, synes icke frågan om vårt försvarsväsendes ordnande vara till den grad brådskande, att vi derföre skulle beröfva oss pröfningsrätten öfver behöfligheten af de dertill äskade anslag. Kasta vi åter blicken på andra sidan Östersjön, torde kunna sättas i fråga, huruvida icke de anspråk som göres från ryska sidan att. få friare händer i Svarta hafvet och de SO SÅR Ryssland kan hafva åt detta håll, jemte de stora inre kommunikationsarbeten.som taga dess tillgångar i anspråk, utgöra en garanti för att Ryssland under sädana förhållanden icke vill hafva Sverige till ovän. Men jag lemnar nu helt och hållet detta fält. Af det yttrande, somi dag afgifvits af hr utrikesstatsministern hafva vi fått en ny utgångspunkt för vårt bedömande af frågan, ty derat framgår, att hans och regeringens mening är den, att ifrågavarande anslag egentligen är behöfligt för att sätta Sverige i tillfälle att iakttaga en respektabel neutralitet. Detta anser jag vara en riktig uppfattniog af regeringen och vill deriinstämma. Jag vill dock härvid göra en litep anmärkning: hr utrikesministern har i detta afseende jemfört osa med Belgien och Holland, men. detta anser jag icke vara fullt egentligt, ty att dessa länder under nuvarande tid, såsom närmaste grannar till de krigförande makterna varit nödgade att anstränga si utomordentligt för att förstärka sina försvarskrafter, är naturligt. Skulle nemligen några länder vara hotade med anfall, så torde det i främsta rummet vara Belgien och Holland äfvensom Tysklands öfriga grannar, Danmark och de ryska östersjöprovinserna, och först derefter kunde något angrepp på Sverige rimligen ifrågakomma från Tysklands sida. Detta är visserligen antaganden vid hvilka man icke kan fästa någon absolut vigt, men under ett resonnemang sådant som detta ligga de dock nära till hands. Afven jag utgår således visserligen frånsden hufvudtanken, att det är för att Sverige skall kunna bevara en respektabel neutralitet, som vi behöfva den ifrågavarande förstärkningen af våra försvarskrafter, men dexvid hafva vi äfven rätt att taga i betraktande, att rogeringen sjelf icke ansett faran för krig så öfverbångande, emedan den föreslagit, att det äskade anslaget icke skall nu på en gång utgå, utan användas under loppet af fem å sex år. Häraf framgår således, att vi icke behöfva brådstörta med att bevilja ifrågavarande anslag i sin helhet, utan vi dessförinnan kunna och böra med lugn eftertanke pröfva, hvilka anslagsfördringar äro oundgängligen nödvändiga, utan att vi viljal anges för personer som ingenting lärt och ingentiog glömt äfven om vi skulle ifrågasätta, att något af de begärda anslagsbeloppen möjligen kunde för den närmaste tiden umbäras. Det är med hänsyn härtill, som jag tager 1 een E Sher mitt förmenande, anmärk-. påpeka ett par, ec Swqläget. Till en början har ningsvärda delar af tu. i det hos mig väckt någon , Oude ord för gon enda betydligare indragni, -. är är i att bereda tillgång till de anala, —o om a fråga. När det blifvit erkändt att ev OMGNSÄn digt försvar är detsamma s m intet förs. regeringen: sjelf anser fem å sex år erfordras . att sätta försvaret i behöfligt skick, så tyckes det, som om under förenämnda tid af 5 ä 6 är, hvarunder vi skulle vara fredade från fiendtligt an-ly srepp, det hade varit möjligt att göra ganska bela tydliga besparingar, bland annat en del af utgifts-!., posten vapenöfningar som uppgår till: Aera, milioner, och att man derigenom kunde förskaffa; ig tillgångar till bestridande af någon del af de erforderliga kostnaderna. Det har visat sig under aq nu pågående krig, att öfningar, som bestå endast! a .. vanlig exercis, sådan som nu förekommer på k råra möten, äro snart inlärda, och regeringen har afseende å de blifvande miitäröfningarne icke k ; a 0 RA ramlagt något Eg hvaraf man kunde komma tillfälle att bedöma om medlen på ett ändamålsnligt sätt användas. Nuvarande krig har deremte ådagalagt, att det franska befälet såknat vödigt omdöme om hvad .till krigsyrket hörer;fe ;ch finnes det väl någon, som kan garantera, att åra egna officerare ega en större krigsbildning? j, )m så icke är, så anser jag, att, intilldess vi få ts ådana bildningsanstalter som skaffa oss ett dog af igt befäl;. vapenöfningarne i deras närvarande kick icke äro af så synnerligen öfverhängande tor vigt, att ej en ge indragning å anslaia et dertill kan ske för den närmaste tiden. 10 Vidare utbeder jag mig att få framställa en ödle! jul förfrågan till hr sjöministern. Jag kommer emligen ihåg, att i det betänkaäde, som afgafs!n f 1867 års befästningskomite, af Hvilken komite Det skulle .varit helt annat, förstår du, Hamish, om jag kommit hem från Port Na-lä al med ett par millioner på fickan och kunrat låta Arthur all heder och rättvisa ve-g lerfaras, den kan så väl förtjenar. Han ärs len bästa menniska i verlden och jag skulle OM AS i BD RE OL OKAÖINOTE PR IR Brr RIP AG