Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 3

nom motion vid riksdagen eller på annat sätt, sök: åstadkomma ett slut på det sorgliga tillstånde inom åtskilliga fosfortändsticksfabriker, synnerli gen sådana der små barn sysselsät:as, icke alle nast hela en utan till och med långt in på nat ten, gå anhåller jag härmed vördsamt, att dess: rader måtte finna en plats i eder ärade tidning Nämnde person, hvars ord äro förtjenta af för troende, har namngifvit flera personer, som är egare af dylika fabriker hvarest små barn använ das vid stickornas:doppning. Vi hafva ofta sett säger han, de små arbetarnes frukostbit lagd tät bredvid satskoppen, ur hvilken de giftiga ångorns i täta rökmoln sprida sig förpestande mer ; och uppfylla det trånga rummet. Vi veta att der driftige fabrikanten ... öfvertalar, lockar eller pockar, de små späda offren, att, hösttiden, nästan hela dygnet om arbeta i fabriken på det han må få så stort lager som möjligt färdigt till utskeppning innan vintern lägger hinder i vägen för densamma. Äfver hr... har börjat att låta barnen nattetid, utan förskoning för deras helsa, fortsätta arbetet i den förgiftande fosforfabriken. Vidare omtalas hurusom, på ett par namngifna fabriker, tillsammans trenne små barn föllo offer för den förskräckliga sjukdomen fosfornekros. Flertalet af de öfriga barnen hafva i mer eller mindre mån varit, eller äro, behäftade med krämpor af samma sjukom, ehuru de genom ändamålsenlig läka rebehandling blifvit räddade, eller hoppas blifva det ... från döden. När man nu påminner sig derom, att de s. k. fosforstickorna säljas ganska, ja mycket billigt, men att de allt mer och mer, troligen genom det felaktiga i arbetssättet, försämras och nu vanligen äro så dåliga att knappast hälften äro dugliga, under det att de s. k. säkerhetständstickorna, mera allmänt, äro goda och dugliga så att den verkliga skilnaden i priset icke är så stor som det låter, så är det verkligen i högsta grad neds:ående att samvetslösa fabrikanter skola tvärt emot lagar och förordningar fortsätta, ja såsom det synes af ofvannämnde berättelse alltmer uppdrifva ett arbetssätt som till följd af sin natur, fabrikens dåliga inrättning och arbetarnes späda ålder, måste för arbetarens helsa, ja lif, blifva olycksbringande. Då den ärade brefskrifvaren; hvilken för öfrigt har noga reda på förhållandena inom dylika fabriker, tyckes sväfva i total okunnighet om sednaste författning för ordnandet af dessa fabriker m. m. så anser jag som alldeles gifvet, att den stora allmänheten alldeles icke kan veta mer i det afseendet. Denna tanke är egentliga orsaken till dessa rader. Ty jag anser det vara afyttersta vigt, att i en så allvarsam sak, der det gäller mångas helsa och lif, allmänheten må få kunskap om, att det arbetssätt och användandet af små barn dertill, som här ofvan blifvit omtaladt, är i lagen bestämd och vid högt straff förbjudet. K. M:ts perenn af den 18 Februari 1870 bjuder vid vite från och med 50 rdr till och med 500 rdr att för beredning af tändmassan och stickornas doppning, liksom för stickornas torkning och n för deras inpackning, skola särskilta, hvart för sig belägna rum finnas; att i hvarje af dessa rum skall finnas kraftig luftvexzling; att der tändmassa beredes eller stickor doppas, skola draghufvar, som stå i förbindelse med luftvexlingsapparaten, finnas; att vid dessa sistnämnda arbeten (massans beredning och stickors doppning) icke må unvändas arbetare som. ej fyllt femton år; att vid dessa arbetena ingen. må sysselsättas längre tid än sex månader i sender och ej får dermed åter börja förrän minst två månader förflutit. Vidare förördnas om arbetares kläder, mat, tvättning, liggplatser som ej få finnas i arbetsrummen 0. 8. v. Ytterligare förordnas om kontrollen öfver dessa reglors efterlefnad m. m. Häraf synes att icke fattas det lagliga bestämmelser för dylika fabriker. Hufvudsaken är att dessa bestämmelser -efterlefvas och att lagar i detta fell, liksom i så många andra, icke må hos oss komma att bli en död bokstaf. Ja, med det elände, som dylika fabriker kunna åstadkomma, för ögonen och under medvetandet der.-f att genom säkerhetständstickornas allmänna användande de flesta farorna voro icke allenast från producenten utan äfven från konsumenten aflägsnade, torde det väl kunna frågas: böra ej fosfortändstickor förbjudas? Riksdagsman,