till jernvägsstationen för att lemna Cambrai. Vid vår affärd hörde vi tydlig kanondundret. Invånarne voro utomssig af ångest och förskräckelse. Rörande prinsens af Joinville arrestering och återförande till England berättas nu i tyska tidningar följande detaljer: Prinsen kom för: flera veckor sedan till Frankrike, för att erbjuda general Aurelles de Paladine sina tjenster, hvilka denne dock ej utan regerinogens i Tours samtycke vågade mottaga. Prinsen bivistade som åskådare Loirearmens nederlag och begaf sig derefter till lägret i Conlie, der han likaledes gjorde Chanzy sina anbad. Han erhöll af honom samma svar. Prinsen hade uppehållit sig ungefär en vecka i lägret då en morgon aderton polisågenter från Bordeaux dit anlände, arresterade och förde honom till den provisoriska hufvudstaden. I Bordeaux undergick prinsen ett förhör och blef härpå sex dagar hållen i arrest. Thiers, som lade sig ut för honom, förmådde Gambetta att frigifva prinsen, Vv. 8 att skicka honom, ätföljd af två gendarmer, till S:t Malo, för att der inskeppas till England. Prinsen skall ha yttrat sig mycket skarpt och bland annat sagt: Jag väntade ej en sådan behandling afbr Gambetta. Jag erinrar mig en tid då han var vår gäst i Claremont. Huru värdigheterna förändra folk! Sägen honom, att jag snart väntar honom i England! Konung Wilhelms utropande till Tysklands kejsare i Versailles den 18 försiggick med stor pomp och ståt. NE egde rum i den stora matsalen i Ludvig XIV:s slott, der de militära och civila auktoriteterna redan kl. 10 på förmiddagen började infinna sig. På borggården bestridde konungens gregr ip, oa n:r 7 hedersvakten, medan en af alla regementen sammansatt infanteristabsvakt bestridde vaktgöringen i vestibulen. Inemot kl. 12 var salen till den grad öfverfylid att de som derefter kommo med möda kunde skaffa sig plats. I församlingen, som bestod af vidpass 1800 personer, befunno sig utom ett stort antal officerare, bland andra ministrarne Delbräck och Schieinitz, generalstabenä(krigsministera v. Roon var åf sjukdom hindrad att vara tillstädes) generälguvernören Fabrice m,. fl. I den yttersta ändan af salen var upprest ett altare. Platserna på högra sidan voro anvisade åt officerarne, medan de med jernkorset dekorerade af manskapet tagit plats på den venstra. Straxt invid altaret var upprest en tron för konung Wilhelm och platser ånbragta för prinsarne. I fonden af rummet voro en mängd fanor uppställda. På slaget 12 infann sig konung Wilhelm, han var iklädd generalsuniform och bar svarta örnens band. Den på borggården uppställda musikkåren helsade konunyen med tanfarer, medan trupperna, som på båda sidorna bildade haie, uppstämde ändlösa hurrarop. Då han skred igenom salen för att taga plats på tronen vid altaret, var han beledsagad af kronprinsen, prinsarne Carl och Adaltdvert af Preussen, Prins Otto af Baiern, konung Ludvigs bror, prins Luitpold af Baiern, storhertigarne af Baden, Weimar och Oldenburg, hertigarne af Coburg, Meiningen och Altenburg, prinsarna Wilhelm och Eugdöne af Wirtemberg, arfprinsen af Hohenzollern och hertigen af Augustenburg, Emellertid hade två lika stora detachementer bairare och preussare uppstält sig i bakgrunden, medan Bismarck tog plats omedelbart vid konungens högra sida och Moltke vid den venstra. Garnisonspredikanten Rogge, krigsministerns svåger, höll ett salvelsefuilt tal, hvari han ånyo erinrade om att det var i dessa samma rum som planerna till Tysklands förödmjukande blitvit uppgjorda. Då detta uppbyggliga föredrag, hvari det afguderi som deu tyska ortodoxa protestantismen RE CA KI LL RR GR EE RR RE BA KKR LR