Aftonbladet – 28 januari 1871, sida 3

NARVA RTEP: BHS BAREN T Fredagen den 13 Jan. randades och med den var befrielse. Det var en klar vinterdag med 109 köld, men nästan alldeles lugnt. Så snart det dagades, upptäcktes till vår stora glädje en bred remna eiler rättare öppning i isen, sträckande sig såvidt man kunde se ända till det isfria hatvet. Nu börjades ett friskt arbete, hvilket var en verklig förnöjelse att både se på och deltaga uti. Alla l man voro sysselsatta med yxor och sågar, ! båtshakar och issläggor. Alla anleten voro l lifvade af den glada förhoppningen att komma lös och hoppet härom bidrog i sin mån attj påskynda arbetet. Naturen hade äfven något tilldragande: på ena sidan oöfverskåd, liga isfält och på den andra den breda lugna, vattenytan, målet för våra önskningar. Ett an; tal skälar visade sig i densamma och upp-l kommo då och då, beskådande arbetet med . skygg nyfikenhet. Kl. 1 rastades och all-, denstund en undersökning af isen gifvit vid j, handen att en möjlighet förefanns att for, cera densamma beslöts att göra ett försök. l, Att börja med måste ett omkring fem fam), nars bredt band af åtminstone 18 tums is, genomträngas, och derefter återstod ett halft , tjog famnar af omkring 7 å 8 tums. Nu hade j4 lilla Sofia tillfälle att visa sina egenskaper lj; äfven i isbrytning och de öfverträffade allas ; förväntan, Under idkeligt backande bröts ; det svåra isbandet så småningom några al-, nar för hvarje gång. Esomoftast fastnade ; fartyget och kunde ej fås att backa med ; maskinen, utan då måste varpankaret utj; och med spelets tillhjelp togs hon loss, för, att börja en ny ansträngning. De en gångl. lösslitna isstyckena krossades genom propel-l, lern, som visade sig besitta en fasthet, den j, der lemnade intet öfrigt att önska. Oftal; voro slagen så våldsamma att fartyget skälfde 1 från akter till för och ännu oftare stoppades . maskinen. Sofias byggwästare har heder af sitt arbete, som söker sin make i soliditet och ändamålsenlighet. KI. 27 på aftonen sprängdes under besättningens ljudliga hurrarop det sista isbandet och nu var Sofia åter fri från sin oirivilliga fångenskap. Det som återstår af resan ville jag gerna förbigå, såvida jag ej at min pligt kände mig uppmanad att säga min mening. Det kan karakteriseras med två ord: ,issörja och reträtts. — Överhufvud följdes en princip, som en gång var seå förderfbringande: 4 man väntade, retirerade för att konservera, väl icke armen, men Sofia, som en-, ligt min uppfattniog icke hotades af nå-!; gon fara alls. Sedan man om tredagsafto-; ner fått Odensholms fyr i sigte och pejlat j d densamma noga ap, samt ytterligare medelst lodning bestämt fartygets läge, så lades bi för natten för att töljande dag göra försök att tränga fram mot bestämmelseorten. Då ; loften om lördagen var något disig, dock ej : mera än att man kunde se på två eng. mils afstånd, så togs detta till anledning att vänta. Om söndagen beslöts att gå emot land för att öfvertyga sig om hvar man befann sig, ty ingen fyr hade om lördagen kunnat upp-; täckas, Detta utföll sålunda att Sofia straxt på eftermiddagen: befann sig: på-omkring 34 ; sv. mils afstånd från land, som syntes gan-, ska tydligt och var en pankt på kusten-ungetär midt emellar. Odensholm och Packerort. Hon stod nu uti issörja, här och der blandad med sammanhängacdisstycken. Vädret ; hade nu sedan lördagsmorgonen varit rmildt och temperaturen öfver 09; vinden VSV,,; temligen friskydrefis en isued riktning uppsmot , finska kusten. — Alideostuod vi nu voro så; nära land, så anhöll jag att blifva framförd till den landfasta isen, hvarifrån jag i säll-, skap med den räd iade kaptenen lätt kunna. komma i land. Ett ögonblick lofvade kapt i H. att gå min önskan till mötes, men det : nästa var Sofia åter på färd till sjös, efter , ett försök, som enoligt min mening blott ba-; visade att Sofia kunnat gå fram; hop, som sprärgt 12 tums is och mera, kunde ej nu, gå utiissörja under blidväder! Sedan jag hört kaptenens plan att stanna straxt utanför, för att nästa dag göra ett nytt försök,. så blef jag dock något lugnad, ty jag var; förvissad om att det skulle lyckas, emedan: naturförhållandena for foro att vara gynnsamma Vinden VSV, och temperaturen betydligt ötver 09. Harn stor blef då ej min öfverraskniog, då . jag förnam att, så snart Sofia kommit något. utåt sjön, så ställdes kosan rakt ut till Östersjön, för det man fruktade att blifva insper-; rad i isen, emedan man såg någotsljusna i vestern och fruktade stora ismassor! Emeliertid förhöll sig saken sä, att Sofia dagarne förut passsrat all den is, som kunde komma: fram med denna vind. och deona var verk-: ligen både till qvantitet och Gvalitet sådan, att Sofia af densatima Hade intet av. .uktå, vid den då rådande blida väderleken. Ännu en gång -lofvade kaptenen att landtätta mig på Odensholin; tomina förespegliogar! Då han fick se fyren på Odensholm, så vardt ban så glad, att han blott passade på den och gaf hin sina passagerare; pejlande tyren an just då den sjönk under horizonten, och med ett lodskottännu ytterligare öfvertygande sig om sitt läge, sattes kurs på Hafvud-: skär med det besatta resultat, att Sofia omkring kl. 4 följande eftermiddag stod ett betydligt antal eng: mil sydost om Landsortstyr. Den strömsättningen, den strömsätt-! vingen, hvad den kan göra för underverk, ! oaktadt vind och ström denna gång arbetat! emot hvarandra. Jag hyser dock den be-! stämda öfvertygelse att strömsättningen var oskyldig och att hela orsaken var att söka i den omständigheten att man ej efter: att hafva intagit jernlast, undersökt kom-! passens lokala deviation. ombord på Sofi2, utan litade på att ingen förändring inträffat. Sedan öfvervaskinisten förklarat att kolen började lida, sattes följande dag kursen på Wisby, och nu var kapten H. som på eget: hemman, ja! ja! när man gätt der i 13 år, är det intet under. Då Sofia åter låg vid bryggan i Wisby, så tycktes mig att hon! såg något förtrytsam ut för dylik simpel be-! handling. Det var med grämelse jag beslöt mig att öfvergifva Sofia, ty nog hyste jag: förtroende till företaget, men lednivgen, ledningen! i Förrän jag slutar, så vill jag ännu påpeka. en omständighet, som talar för att Baltischport är en vida svårare ort att anlöpa än. Hangö. Isen bildas mycket förr i finska viI ken än uti Östersjön och en gång färdig,!