a LOSE EE SME VR RR RA TER med is och gsnövatten. De tolfpundiga kanonerna ktnde först senare transporteras efter. Då soldaterna anlände till Fins, voro de utmattade af köld och ansträngningar. Följande dag stötte de franska förposterna på fienden, soft likväl drog sig tillbaka, då han såg vår öfvermakt. Under det att nordarmån gjorde en diversion mot venstern, lät general Goeben sina trupper rycka fram på högra sidan. Den 17 på eftermiddagen signalerades uhlaner några kilomåtres från Bapaume. Också i Arras och Achiet väntade man tyskarne, men der hade man vidtagit förberedelser för att mottaga dem. Då de sista gången voro i närheten. af Årras, kommo de nästan fram till vallarne. De soldater, gom skulle försvara fästningen, sköto icke; man sade, att de glömt sina gevärs. — Om sjelfva slaget vid S:t Quentin innehåller Indep. belge följande meddelande från Lille af den 20 dennes (dagen efter slaget): S:t Quentin, som eröfrats den 16, måste åter uppgifvas den 19. Det byte, som öfverste Isnard der gjorde vid öfverrumplingen, bestod af 1400 tyska fångar, hvilka sändes till Lille, samt några vagnar och 2 kanoner. Den 17 erhöll Faidherbe underrättelse om, att general Goeben ämnade kringgå hans venstra flygel, och sände till följd häraf sitt avantgarde till S:t Quentin, der det tog sin ställning på höjderna Böder om staden efter att hafva fördrifvit fienden från skogen vid Buire och byn Vermand. Åunu samma dag förlade Faidherbe sitt högqvarter till S:t Quentin, men utan något resultat, då båda armerna förblefvo i sina ställningar: I torsdags kom det ändtligen till ett hufvudslag. General Goeben hade nyttjat tiden under de två föregående dagarne att rnga till sig alla sina trupper, och isynnerhet att låta föra till sig allt sitt artilleri från Amiens, hvarest rådde så stor brådska bland de tyska soldaterna, att man allmänt trodde, att staden skulle utrymmas. Den franska tordarmån angreps på morgonen i alla sina ställningar vid S:t Quentin. Hela dagen stred man med omvexlande lycka, men då fransmännen voro utmattade, och fienden ständigt förde nya trupelden, företog Faidherbe återtåget till Camrai. Detta beslut föranleddes dels af hans önskan, att, såvidt möjligt var, förskona den redan förut hårdt pröfvade öppna staden S:t Quentin från ett nytt bombardements fasor. Generalen underrättade kommendanten i Cambrai, general Scatelll, om gitt beslut i en depesch, som genast meddelades till Lille, der den väckte utomordentlig uppståndelse. Af sjellva slaget ger Etoile Belge följande skildring: Sämmän af de olyckor, som i ett halft år ha öfverväldigat Frankrike med förskräcklig uthållighet, har ytterligare förökats. Sorgen har blifvit större än någonsin; ånyo har blod flutit, och döden har kräft tusentals offer. Nordarmen, gom bittills ständigt har hatt lycka med sis, om den också obestridligen endast vunnit relativa segrar, har lidit ett fruktansvärdt nederlag, efter hvilket den svårligen skall resa sig åter. Sedan general Faidherbe hållit revy med sina trupper i S:t Quentin, måste han fortsätta sin marsch framåt; men preussaroe sågo saken ur annan synpunkt, och de hade ett betydligt intresse i att förhindra denna marsch, kosta bvad det ville. Belägringsarmen omkriosg Paris måste derför genast lemna från sig eu betydlig styrka, som skickades mot general Faidherbe. Dessa trupper, som beräknas till 100 000 man, förlorade icke ett enda ögonblick; de blefvo med alla transportmegel, öfver hviika Preussen nu förfogar på Frankrikes område, expedierade mot norr, och deras ankomst inberättades onsdagen den 18 på attonen. General Faidherbe ställde genast sin arnå i slagordning, låtande sina trupper, som hade marscherat i tre dagar och af hvilka en stor del hade stridit i två dagar, företaga rörelser, som måste utmatta dem ännu mera. Preussarne, som ständigt veta besked om alltipg, kände utsn tvifvel armåns tillstånd; ty de grepo till offensiven torsdagen den 19 i dagbräckningen. Klockan ver kvoapt sju, då kanonerna läto höra sin röst, och antallet företogs på en gång på flera puskter omkring S:t Quentin. Efjer att ba gjort energiskt motstånd, måste Paidherbe slatligen inse, att han hade att göra med oändligt mycket öfverlägsna stridskrafter, att haa genom en fortsatt strid blott skulle uppoffra tusentals menniskolif till in: yen nytta och att han icke hade någon anpan utväg än att draga sig tillbaka, dervid itsättande så få tropper som möjligt under oetäckningen af återtåget. Kl. omkring 12 vå middagen utfärdade ban order i enlighet härmed ; men återtåget begyntes olyckligtvis ned mindre ordning, än han hade hoppats. Vid mörkrets inbroit höllo preusserne sitt ntäg i S:t Quentin vid ekenet af de eldsrådor, som deras häftiga bombarderiog hade örorsakat i den olyckliga stsden, under det a del af deras arne obarivhertigt förföljde ransmännen. Klockan var half 3 på morsonen, då general Faidherbe och hans stab nkommo till Cambrai och ringde på i Hötel le France för att begära herberge. Armens ntendenter följde straxt efter. Det ovanliga arm, som hästarnes stampningar och vagnssullret förorsakade i staden, väckte invånerne, vilka utom sig af förskräckelse strömmade it på gatorna, der de erforo den sorgliga nyeten. I gryningen sig man armen ankomma. Hvilten bedröflig och bjertslitande syn. Soldaterna kommo hvar för sig in i staden, de voro öfverhöljda med smuts ända ipp öfver midjan, deras skodon och byxor utgjorde en enda massa äfja, de voro öfverunsträvgda och utmattade, och deras utvärglade, bleka ansigten vitnade om försacelser och brist af alla slag. Det var såiana sorgliga skepnadar, som mödosamt släade sig fram på våra gator. Et stor del ww dem gick på bara fotsulorna! De hade cke längre något militäriskt utseende, och nan måste veta det för att kanna tro, att let var soldater, man såg. På den gata, som leder från stationen kommo vagnar med sårade. Af dessa olyckliga som voro gulBleka och stirrade dystert framför sig, voro vågra redan amputerade, under det att anlra ännu icke hade blifvit förbandne, och le tycktes alla lugst afvakts döden. På Place dArmes samlada sig småningom den nateriel och de kansne:, som man kunnat ädda ur nederlaget. D:t hade alltsammans stt ömkligt utseende och bar tydliga spår af n ursinnig strid, som hade kräft öfvermenskiga ansträngningar. Af den tappra nordarnån, som hade väckt så många förhoppningar, finnas endast ruiner qvar. Från Cambrai telegraferades den 20 klocan 6 på aftonen till ovannämnda tidving: P;eussarna marschera mot Cambrai, der man jydligt kän köra kanondundret; ett par granater ha nyss slagit ned på vallarne. Allnän förfäran råder. Truvrverna draga sig RR EEEESEIEAE a a TRREETSEEE a E