edan ordet sbyråo I gaf tillkänna ett embetsverk utan all sjelfständigI het. Denna byrå skulle, när den en gång blefve !löfverflödig, icke så läst kunva upplösas, ty ledamöterna komme att sätta sig deremot. Helt anInatt vore förhållandet med lagkomit6er. Deras ledamöter voro dessutom moraliskt ansvariga för : hvad de uträttat, hvilket icke blefve fallet med lagbyråns, af hvilkas arbete justitiestatsministern I nog skulle skörda äran men ej skammen. Enligt Iden k. propositionen skulle det: åligga lagbyrån jatt i högsta domstolen föredraga lagförslagen. Detta skulle alltför mycket inkräkta på byråns I tid. Uppdroges åter utarbetandet af lagar åt en af lagkunnige män bestående lagkommission, vid hvilkas gida ställdes en granskningsnåmnd, blefve en granskning i högsta domstolen af lagförslagen öfverflödig. I Grefve Posse. I egenskap af ledamot i atatsJ utskottet åligger det mig att, efter omsorgsfull granskning af K. M:ts proposition deltaga i utI skottets hemställan till riksdagen beträffande budggten. Jag anser mig derföre icke befogad att, å jag ännu icke hunnit åt den k. propositionen egna den tid, som erfordras för en grundlig pröfning, ingå i bedömande af dess detaljer. Några ord vill jag dock i största korthet yttra, icke blott om de grundsatser, som blifvit följda vid uppställandet af den k. propositionen, utan äfven om dem, jag för min del vid budgetens behandling i statsutskottet kommer att påakta. Fosterlandet har under mera än 60 år åtnjutit fredens välsignelser, men de bördor, landet för dess upprätthållande fått bära, äro så ofantliga, att, om blott penninganslagen för dessa år sammanslås, deras summa uppgår till mer än 20 gånger det belopp, som fordras för ett fullständigt ordnande af såväl landtsom sjöförsväret. Härpå hafva nemligen under endast de genaste 23 åren offrats 296,300,000 rdr. Det skulle vara svårt att besvara den frå gan, hvad vi med dessa penningar förvärfvat. Den stora misshushållning, som i detta afseende bedrifvits med statens medel, har haft Bin orsak deri att alla regeringar under denna tid följt sammå taktik, nemligen den, att först begära jemförelsevis små anslag, hvilka sedermera haft till nödvändig följd större, såframt icke de redan beviljade skulle vara ändamålslöst bortkastade. Det är derföre med tillfredsställelse, jag af den k. propositionen funnit, att den nuvarande regeringen öfvergifvit denna utslitna krigslist i det den på en gång visat oss hvad som erfordras för att fullständiga försvarsmaterielen och komplettera fästniogsbyggnaderna. Äfven under förutsättniog att en del af de för dessa ändgämål fordräde anslagsposter möjligen kunna undvaras eller åtminstone nedsättag, -anser jag det dock både klokt och regeringen värdigt, att den låtit icke blott representationen utan äfven hela svenska folket veta hvilka brister som finnas, och hvilka summor, som erfordras för derag afbjelpande. På samma gång jag gör detta erkännande, måste jag dock beklaga, att regeringen icke gått tillväga efter enahanda system i afseende på 5:te hufvudtiteln, der vederbörande departementschef i sitt anförande till statsrådsprotokollet endast antydt det möjliga -behofvet och dervid visserligen lemnat uppgift på ganska betydliga summor, men på samma gång förklarat, att de icke få anses utgöra en verklig plan för anskaffning af sjökrigsmateriel. En anmärkning, som redan bliffit här påpekad, vill jag göra mot k. propositionen. Jag hade nemligen önskat och hoppats att regeringen vid ett tillfälle som detta, då stora oafvisliga behof kräfva ovanliga offer, sett till, huruvida icke på såväl ordinare som extra anslag några inskränkniogar kunnat göras. Regeringen tyckes dock hyliat den gamla grundsatsen, att icke släppa hvad man en gång har i handen. På de skäl, jag redan i början. af roitt anförande antydt, vili jag icke nu yttra mig om det föreslagna sättet för medlens anskaffande, men skall deremot med uppmärksambet åhöra de anmärkningar mot förslaget, som utan tvifvel komma att här göras. För egen del vill jag vid behandlingen af den k. j: propositionen följa den grundsats: att intet offer : är för stort, då det är nödvändigt för bevarandet ! af fosterlandets frihet och sjelfstandighet. Hr Lyttkens öppnade aftonens öfverläggning med att protestera mot gättet för de erforderliga : medlens anskaffande. Genom besparingar på åt-! skilliga hufvudtitlar exempelvis den tredje skulle behofvet till en stor del kunna fyllas. Hr Åstrand påpekade huru det nu pågående kriget medför bittra lärdomar och hvad särskildt ; os3 beträffar ger anledning till de största bekym-: mer, då vi besinna huru illa vi för närvarande äro rustade. Stora uppoffringar äro derföre af nöden om vi skola kunna bevara vår sjelfståndighet. Man måste gilla att regeringen föreslagit sådana, ehuru sättet för medlens anskaffande icke vore det rätta. En helt annan sak vore det att låna för produktiva . ändamål. Omsorgen för stundens behot finge ej kastas på framtiden. Begkattuiug vore enligt tal:s; åsigt enda lämpliga utvägen för medlens anskaffande och i sådant afseende ville han föreslå en förhöjning i bränvinstillverkningsafgiften. Ett på , förmiddagen gjordt påstående, att de arbetande , klasserna icke skulle vara benägna att underkasta , sig några uppoffringar för försvaret annat än il, 4 j förening med ökade sociala och politiska rättigheter, måste tal. bestrida såsom saknande: ail grund. Hr Kor liknade den förda diskussionen vid en ; förpostfäktning. Man borde dock gå hofsamttill-, väga och framförallt besinna, att det är farligt i närma sig en krutdurk, om man här ett brinnande ljäs i handen, Komme diskussionen att fortsättas som den börjat, vore detånledning befara att krutdurken skulle antändas; I trontalet heter det: Väl har krigslågan hittills värit begränsad, men anledningar att befara hennes vidare kringgripande saknas icke. Dessa örd måste hos hvar och en iojaga oro och man hade all anledning att fråga, huru det i verkligheten stode till: Så längeregeringen icke gjort framställning om tillsättande af ett hemligt utskott, kunde man likväl i lugn fortsätta riksdagsarbetet. H. exc. grefve Wachtmeister förklarade med anledning af den sista talarens yttrande, attdå itrontalet yttrats, att anledningar icke saknades att befara krigsiågans vidare kringgripande, dermed icke menades, att man tror sig veta, att andra makter ämna inblanda sig i det pågående kriget, utan inneburo de endast en erinran derom, att i en tidpunkt sådan som den närvarande man har anledning befara att krig skola uppstå äfven af den obetydligaste anledning Vår neutralitet har under det pågående kriget icke blifvit kränkt och det ligger i vårt intresse att fortfarande bevara den. Andra neutrala länder, som ligga närmare krigsskådeplatsen än hvad vi göra t. ex. Belgien. och Schweiz nödgas, oaktadt äfven deras neutralitet är gäranterad, för att kunna hålla sig rustade underkasta sig långt större uppoffringar, än dem, som komma i fråga hos oss. Det skulle vara oförsvarligt handladt af oss, om vi icke i tid beredde oss till det försvar, som förr eller senare kan på-: foråras. Att det i trontalet gjorda yttrandet, att traktaterna numera icke omgifvas af samma helgd . som tillförene, hade allt skäl för sig. Man erinre!, sig t. ex. 1852 års fördrag, genom hvilket 7 makter garanterat Danmarks integritet utan att der; för i behofvets stund någon af dessa makter skyndat till dess hjelp. Så har äfven varit förhållan-, det med flera andra traktater, afslutna på senare; tider. Stater af andra ordningen mäste se till att. de kunna försvara Bin rätt, den de städse böra!. proklamera. ; Hr Lindström. Af förmiddagens diskussion: ser det ut, som om krigslågan angripit denna kam !. mares alla fyra hörn. De projektiler, som utslun; gats, ba alla varit riktade mot den fästning, man, här benämner ministerbänken. Den diskugsion,; som föres öfver en till remiss föreliggande stats-!, verksproposition, bör hafva till ändamål att för) statsutskottet tillkännagifva representationens tan-!, kar om de stora frågor, sarma proposition behandlar. Jag frågar då, om den diskussion, som: här i dag förts, ledt till detta stora ändamål? Mig tyckes det, som om den gått på sidan om de ; pr rr