Aftonbladet – 27 januari 1871, sida 1

konom; han jagade dem på flykten med ett glädtigt ord. Ack ja! det koomer med: tiden och omsorgerna, kan jag tro. Efter en stund började hon ånyo: Jag kunde hälla det hemligt för honom om det vore nödvändigt: ingen mera än jag vet att brefvet har anländt, men ändå — vill jag det ej gerna, ty han kunde blifva missnöjd när han en gånog framdeles fick veta det. Ack! jag har aldrig förr varit så tvekande, de bruka ju kalla mig beslutsam. Om jag vore säker på...n Dörren flög upp och en liten flicka kom ipspringande med utbredda armar och ett muntert klingande skratt. Mamma, mamma! Neily! De små armarne slöto sig om modrens hals och det guldlockiga hufvudet gömdes i hennes sköte. Det var ett älskligt barn med sväda, fina drag, stora blå ögon, glänsande hår och full af lif och ysterhet. . Nelly! huru ofta skall jag påminna dig att ej vara så bullersam. Jag kunde ju tro att det var en stor hund som kom inruzande, i stället för en liten flicka som redan fyllt fem år. ij Ett nytt glädtigt skratt och en hel mängd kyssar tystade de vänliga förebråelserna, som ej heller voro så strängt menade, Dadda kom för att ta fast mig, hon säger det är sängdags. Liksom en bekräftelse derpå slog klockan öfver spiselkransen åtta. Ja, det är rätt. Kom och tag godnatt af papa, Nelly. t Med barnet vid handen gick hon utiyttre rummet, som syntes likt ett haf af ljas, då man kom ut från detta. Lampan der ute strålade klart och dess sken föll på hennes ljasblå drägt och barnets fladdrande, hvita klädning, Här stod tebordet dukadt; dein