Aftonbladet – 27 januari 1871, sida 1

frestad dertill. då hoppet om upprättelse så länge blifvit ooppfyldt. En röst ioom mig tycks säga: bida ännu en Jiten tid — och jag är nöjd att göra det, men förr än allt liz klart finner jag ej ro. När jag vaknar om morgonen tänker jog: denna dag skall måhända allt blifva uppdagadt; när jag går till hvila om aftonen dröjer min tanke vid samma ämne, ständigt sträfvar jag att kunna lösa gåtsn om min broders död Sir Thomas Kene är kommen, sir, afbröt en betjent i det han öppnade dörren — Mr Ollivera steg upp och tog afsked samt gick. . ELFTE KAPITLET. Framtidsdrömmar. Vi vilja förflytta oss till ett hem, beläget ungefär ett stenkast från Bedfordsquare, Fönstren stodo öppna i den behagliga aftonskymningen och vid ett af dem satt ett fruntimmer, som syntes försänkt i tankar. Honj var ganska täck; med frisk, blomstrande hy och ett tänkande uttryck i de mörka, strålande ögonen. Hennes ålder tycktes vara omkring tjugusex är. Hennes drag voro vackra, den välbildade munnen med de något sammanpressade läpparne och den fint rundade hakan vitnade om medfödd beslutsamhet. Hufvudet hvilade lätt mot den hand som var prydd med vigselrivgen och bon satt fullkomligt stilla; icke en åtbörd förrådde att hon gaf akt på något snnst än sina egna tankar och icke en rörelse rubbade de mjuka vecken af hennes klädning. ; Skell jag säga honom det, eller inte? sade bon sakta för sig sjelf. Vi hafva aldrig haft någon hemlighet för hvarandra, men jag vet att det:a kommer att smärta honom, Han är äfven något förändrad, ty förr i verlden tycktes det som bekymren aldrig kunde nå