Aftonbladet – 27 januari 1871, sida 1

soirger. Han satt nu helt lugnt vid sin brasa, ty sftnarne voro ännu kyliga, och på bordet bredvid lampan lågo böcker och tidningar. Kraftfull, rask och rörlig såg han icke ut för att vara sextiotvå år, hans utseende vitnade om helsa och icke ett enda grått strå märktes i det mörka håret. Åh, är det du Henry!s utbrast han, ty han förvånades att se honom vid denna sena timma. Mr Ollivera ursäktade sig, i det han tog plats, att hafva stört honom, men sade sig vara alldeles uttröttad af bullret deruppe. Det är väl ej möjligt att du kommer derifrån ?. Jo, onkel, för en gång, och det kan vara mig nog för tio år härefter. Man brakar fråga mig hvarför jag ej deltager i sällskapelifvet? Gud i himlen! att tänka sig huru Hans skapade varelser, begåfvade med förnuft och odödliga själar sålunda dag från dag fö spilla en dyrbar tid! Qvinnorna äro mig motbjudande att skåda, deras klädsel är Opassande, deras ansigten sminkade, deras hufvoden äro vidunderliga att åse och deres pryds nader vitva om ett syudigt slöseri. Männen visa sig som hjertlösa, tillgjorda sprättar. Detta lefnadssätt företer nägot konstladt, dess skal är glänsande och dess kärna är skämd. Tycker ni om sådant i ert hem, oakel Greatorex?, När Bede gifte sig, öfverlät jag åt honom att i detta afseende representera vårt hus. Tycker han om detta lefnadssätt ? Han fördrager det åtminstone. För min egen del afbåller jag mig numera frän sällskaper, mina måltider serveras mig oftast bär. Bedes hustra hade den uppmärksamheten att komma hit i afton och fråga om jag ej ville vara hos dem, Bede ser mera än någonsin betryckt ut, ehu:u han ej behöfde göra det, anmärkte