Aftonbladet – 26 januari 1871, sida 2

pr BT ADB AB) NYA MUM AR MESPDMER MR derstödjas. Första kammaren utsåg till suppleant i lagutskottet, efter hr Hasselrot, Som blifvit vald till ordineris ledamot, vid dagens sammanträde hr Widen. Det räfnnda utskottet har, sedan ledamöternas antal ändtligen blifvit kompletteradt, i dag till sin ordförande utsett grefve E. Sparre, till vice ordförande grefve H. Wachtmeister och till sekreterare revisionssekreteraren Lilienberg. Övissheten rörande Jules Favres vistelse är nu häfd. Han har hvarken i Lille bivistat det der af Gambetta hållna krigsrådet eller anländt till Ostende eller Dover, såsom olika telegrammer uppgifvit. Han har visserligea lemnat Paris, men endast för att begifva sig till det närbelägna Versailles i ändamål att der öppna underhandlingar om Paris kapitulasion. Detta är den stora nyheten som telegrammer, ingångna dels i går på eftermiddagen, dels i dag, berätta. Det är ej svårt attinse hvad som förmått Favre och hans kolleger att taga detta steg. Proviantförråder, om också ännu ej uttömda, närma sig dock efter nära fyra och en half månaders belägring sitt slut, och höppöt om en snar undsättning är med de senaste händelserna i vestern, norden och östern förbi. Hvarken Chanzy eller Faidherbe eller Bourbaki kunna ännu på lång tid göra ett nytt försök att komma Paris till bjelp. Att genom ett utfall spränga cerneringskedjan har äfven visat sig vara ett hopplöst företag. De preussiska belägringsbatterierna rycka tillika allt närmare fästena, och derigenom äfven staden, och Moltke och kejsar Wilhelm ha visat att de ej af några skrupler skola låta afbålla sig att, om det blir nödigt, grusa den öfver parisarnes hufvuden. Under dessa förhållanden har den provisoriska regeringen ansett för sin pligt att söka bespara staden hungerns och bombardementets yttersta eländen. Favre begaf sig för detta ändamål i tisdags ut till Versailles, begärde ett samtal med Bismarck och erbjöd kapitulation mot det vilkor att armån skulle med militärisk honnör få aftåga. Härpå hade dock Bismarck ej velat ingå Om det vidare förloppet af samtalet dem emellan känna vi Ävnu ingenting. Vi veta blott, att Favre redan samma dag återvändt till Paris och att Bismarck, på Favres begäran, pifvit tre andra medlemmar af regeringen, Picard, Arago och Dorian, samt en representant för Parisgarnisonen pass för att lemna Paris och deltaga i nya underhandlingar i Versailles. Favre ville nemligen ej ensam åtaga sig ansvaret för de transaktioner som der kunde komma att ega rum. Times, som synes vara välinvigd i den tyske förbundskanslerns afsigter, vill emellertid veta, att man i det preussiska högqvarteret alls icke skall nöja sig med ett enkelt uppgifvande af Paris, utan att det tilllika stipuleras om hela Frankrikes underkastelse. Bismarck skall, menar citytidningen, om Favre ej vill höra på det örat, framtaga en ny pil ur kogret, och denna skulle då vara hotet om en bonapartistisk restaurat:on. Hon har sig bekant, att Bismarck dagen före mötet med Favre fått en skrifvelse från exkejsarinnan i Chislehurst, hvari denna, efter inhemtadt vederbörligt samtycke från Wilhelmshöhe, förklarar sig villig att ingå på de af Bismarck uppställda fordringarne. Han skall säga Favre att han afsluter köpet med den som bjuder mest och sluta samtalet med ett: Välj nu! Det är dock sannolikt att Bismarck för väl känner stämningen i Frankrike och vid det här laget äfven har en tillräcklig erfarenhet af det gry, som finnes hos fransmännen, för att välja ett så he 0 VD fär OM mn a et AR fr Åt AN dn Fr pe PA LIA kg — br fa rostigt vapen mot en sådan motståndare som : Favre. Emellertid äro nu Londonkonferensens arbeten uppskjutna på ytterligare en vecka, och ett at våra telegram från Brissel uttalar till och med den förmodan, att den heit och hållet skall stranda. Underrättelsen att Longwy kapitulerat kommer ej oväntad. Fästning och stad ha imer än en vecka uthärdat ett bombardement, som anstält en förfärlig förödelse. Beskjutningen af Cambrai började i måndags. De norra fästningarne äro satta under vatten. Af den operationsplan som den nye öfverbefälhafvaren öfver de tyska stridskrafterna i östra Frankrike, general Mantenuffel, för med sig från Versailles börjar nu en och annan del skymta fram. Den synes gå ut på ingenting mindre än att sfskära Bourbaki och Bressoles från Lyon och instänga dem mellan den schweiziska gränsen och de tyska armeerna. Medan Werder och Treskow stänga Vogespassen i norr, söker Mantenoffel med de båda kårer han för med sig spärra vägen i vester och söder. Detta är förklaringen till och den stora betydelsen af de heta drabbniogar som i tre dagar, lördagen, söndagen och måndagen, egt ram utanför Dijon. Den 2:a kären, som kommer från Paris, sökte fördrifva garibaldianerna från de ställvingar de innehade vester och norr om denna stad och bemäktiga sig Dijon sjelf, der så många vigtiga förbindelselinier sammanlöpa. Genom de garibaldianska truppernas tappra motstånd misslyckades denna plan, men det har ej hin drat Mantenuffel att samtidigt framskjuta en styrka mot sydost, som dels bombarderat och tagit det vid Doubs belägna Dole, dels vid S:t Vit och Qaingey-Byans upprifvit de båda jernbanor som från Besangon föra mot sydvest öfver Dole till Dijon samt mot söder till Lyon. Står Bourbaki, som det berättate, ännu vid Besargon, måste han således, för att kunna uppnä Lyon, här slå sig igenom. Bressoles arme stod samma dagar qvar sydost om Belfort nära schweiziska gränsen. Ett telegram från Bern at den 24:e berättar nemligen, att de tyska trupperna stormat byarna Glay och Roches, som ligga strax söder om Herimoncaurt, emellan denna köpiog och Blamont, och att fransmännen blifvit tillbakakastade på Villars, en alldeles på gränsen belägen by. Om de båda armeerna skola kunna räddas ur det nät Manteuffel på detta sätt kastat omkring dem, besor väl derpå om Bourbaki fattar något raskt beslut innan tyskarna hinna åtdraga measkorna och om Garibaldi kan hålla Dijoa. Deidet officiella telegsrammet från Bordeaux omnämn— — Nå MD OA KT) FT rt oh RA IA VE NR KV SV Jag TR RA AR NA Mr NR JA RR AR Jr JR