Aftonbladet – 26 januari 1871, sida 2

wvilka just derföre förekommit alldeles öfver lödiga. Vi vilja för ingen del ötvereålla riset med en hel märigå behöfliga och obehöfiga fästningar, men vi anse dock, atti detta vänseende mycket återstår att göra. Våra ankar om försvaret af Stockholms skärgård vafva vi redan utvecklat, och i sammanhang lermed anse vi oss böra yttra den åsigten, utt det varit fullkomligt oberättigadt att förstöra befästningarne vid inloppet till Gefle, tan att dessa tvärtom bort förstärkas dels såsom ett flygelstöd åt försvaret af Stockholms skärgård och dels för att hindra en plötslig landstigning vid Gefle af en mindre styrka, hvilken icke allenast kan besätta denna punkt, utan ock, då Norrlands-banan i en framtid blifver färdig, utan stora svårigheter framtränga till och afbryta denna bana, så framt ej en betydlig styrka skall detascheras till dess försvar Viönskadeäfven en fast punkt uti Östergötland dels såsom flygelstöd på denna sida åt försvaret af StoeckHolms skärgård och dels för att inägon mån uppehålla ett fiendtligt framträngande på den rika Östgötaslätten samt för att absolut hindra en fiende från att draga nytta af kanalen. Vi äro dessutom fullkomligt öfvertygade om lämpligheten utaf, att, sedan Carlsborgs fästning blifvit anlagd på Vanäs udde, göra denna tili en central och hufvaddepot för svenska armen, dock ej så att armen skall gå tillbaka till denna fästning för att först der börja försvara landet — såsom vi mången gång hört centralförsvaret missförstås —, utan för att derstädes ega en för alla fall skyddad upplagsoch depotplats, hvilken endast för det yttersta fall af nöd kan komma att hafva en aktiv inverkan på krigsrörelserna. Vi tro dessutom, att man bort behålla Kristianstad såsom en lämplig vapenplats för Skånes och den sydligare uglens af landet försvar, samt att inloppet till Göteborg bör fredas för en öfverraskning. Vi skulle dessutom anse en befästning vid Qvicksund för lämplig, emedan derigenom en betryggad öfvergång öfver Mälaren bereddes armen, och emedan derigenom jernvägen från Örebro till Köping, hvilken vi hoppas skall tå en vidare utsträckning såväl i öster söm i norr, skulle erhålla ett icke oväsentligt skydd. Dock torde denna befästning, då allting måste rättas efter de tillgångar, som kunna beredas, måhända icke förr böra ifrågasättas, än de förutnämnda befästningsrne kommit i ett ändamålsenligt skick; hvaremot alla planer för en sådan befästning, ati vid utbrytande krig med all makt bedrifvas, redan under freden böra vara fullt färdiga. I sammanbang härmed vilja vi yttra dem öfvertygelsen, att man under nuvarande förhåll nden bör vara fullt beredd på rmöjligheten deraf, att en fiende både från landoch sjösidan kan framtränga till Stockholm och bemäktiga sig denna punkt samt derian hafva inloppet till Mälaren i sitt våld. etta vore naturligtvis en olycka; — men en vida större olycka skulle det vara, om man derutaf lät sitt mod och sin sjelfiörtröstan nedslås, ty vi tro ej, att fienden med en sådan framgång vunnit så särdeles mycket, endast men på förhand beredt sig På, att så mycket som möjligt hindra hars framträngande i mälaredales och på Mälaren. Vi bafva för detta ändamål redan nämnt anlöggendet af befästvinger vid Qvicksund eller åtminstone uppgörandet sf planer för desamma, men vi vilja dermed icke hafva uttryckt den åsigten, att man törst på deta ställe bör förhindra fiendens framträsgande i Mälaren. Vi äro tvärtom ötvertygade att, om vår flotta måste öfvergifva Stockholms skärgård, den med tillbjelp af minor och be fästningar — tillfälliga eller per sanenta, allt efter som vi anse oss hafva råd dertil — både måste och kan redan före Qvicksund förhindra eller åtminstone betydligt uppehålla en fiendes framträngarde i Mälaren, och vi tro oss ej taga miste, då vi beteckom Selaön och isynnerhet Aspön såsom ganska vigtiga för båda Mälarens och mälaredalens försvar. För försvaret af hela den stora dalsänkning, som ströcker sig ända från Stockholm till Örebro, anse vi, att man ej bör sky några uppoffripgar, som kunna bidraga till vinnandet af detta ändamål, och som skäs ligen kunna fordras af landet. Vi hafva äfven derföre fästat en så hufvudsaklig vigt vid försvaret at Stockholms skärgård, att vi ansett bela svenska flottan böra dertill användas i förenivg med minor och betästningar, och vi bafva här ytterligare velat fästa oppmärksamheten på Mälarens försvar. Att vi icke föreslagit Stockholms origifvande med ett stort befästadt armcläger, bvarom väl ofta på senare tider varit fråga, beror dels på de oerhörda kostnader och stora svårigbeter i afseende på terrängen, hvarmed et sådant företag skulle vara förenact, och dels på den omständigheten, att för sen så till antalet ölverlägsen fiende som vår östra granne ingentipg kan vara Öönskvärdare, än att redan på gränsen finna ett operationsföremål, innefattande snart sagdt Kelx vår materiella försvarsstyrka, för att med Ööfverlägsen makt, som med största lätthet, medelst transport på vattnet, kan inom kort tid kastas deremot och utan synnerlig svårighet ständigt på samms väg :örses med underhåll och förstärkningar, antingen i ett enda slag tiilintetgöra den, eller ock binda och förlama den för försvaret af det öfriga landet f). Vi skulle då långt hellre vilja för Avd Anläönaamnmdat Af olt Avmåslöinonm Åt tIvaltorr