Aftonbladet – 26 januari 1871, sida 1

hade börjat sin bana som publicist och haft lycka, efter hvad hon trodde, samt lerde med and de förnäma. Roland, antingen glömsk al hvar han befann sig eller likgiltig dertör. började hvissla för att ådraga sig Geralds uppmärksamhet, hvilken också liksom flera andra vände sig om vid det ovanliga ljudet Hur mår du Gerald, gamle gosse? Kom och tag mig i hand. Rösten var högljudd, glad och hjertlig, der stora handen, betäckt ived den ännu större hvita handsken utan knapp, sträcktes öfver de kringståendes hufvuden. Gerald Yorkes ansigte mulnade af missnöje och han tvekade innan han tog sitt parti att försöka bålla god min och emottaga den erbjudne handen. Gerna skulle han i detta ögonblick velat vara döf eller också långt derifrån. Ehuro de båda bröderna liknade hvarandra till utseendet, utgjorde de i andra fall en skarp kontrast till hvarandra. Gerald, med sit! eleganta utseende, aristokratiska maner och släpande, tillgjorda uttal, var sjelfva typer för den falskbet, förställning och hjertlöshet som så ofta finnes inom hvad man kalla societetslifvet. Roland, häftig och tanklös vägde aldrig på orden innan de undföllo ho. nom; öppen och naturlig, alideles oinvigdide bruk öch vanor, hvilka anses nödvändigs inom den eleganta verlden, var hen lika upp. riktig som oförställd. Gerald sträfvade verkligen efter att anse: förnäm och hade på förhand fattat en dåli; tanke om sin bror. Lord Carrick hade nemligen, till svår på Geralds anbållsn om et penninglån, svarat att han så mycket miodre var i stånd att försträcka honom dermed som hen i brist på medel att understödja Roland för närvarande nödgats skaffa honom er skrifvaresyssla för att sippa se honom som pastejförsäljare. Det faller således af si