TOLV ee RIKSDAGEN. Sammanträde den 23 Jan. Andra kammaren. Öfverläggningen om statsverkspropositionen. (Forts. från gårdagsbl.) Grefve Sparre. En talare har anmärkt, ått det skulle vara inkonstitutionelt handladt af regeringen, då hon begär ett anslag, som redan en gång blifvit af representationen vägradt. Om regeringen har en fast öfvertygelse om anslagets nödvändighet, måtte hon väl ega rätt att begära det. Den, som ata motsatsen, visar derigenom att han eger föga kännedom om det konstitutionella lifvet. Ett annat påstående af samma talare var, att med försvarsväsendets ordnande icke vore någon brådska. Dessa ord få vi dock icke trygga oss vid, ty ingen känner hvad framt:den bär i sitt sköte. Äfven anmärkte han, att vi först och främst höra gå i författning om införandet af de politiska och sociala reformer, efter hvilka en def klasser skulle trängta. Mig synes det högst olämpligt, att i ett ögonblick sådant som det närvarande komma med sådant tal. Vi hafva nyss verkställt en stor reform, som torde behöfra sätta sig, innan vi börja med nya. Då jag nu öfvergår till en fronskolag af kongl. propos berjag få förutskicka den anmärkningen, att jag aldrig tillförene under de 27 år, jag deltagit representationen, ingått uti granskning af någon kongl. i osition, förrän den varit af utskott behandlad. Orsaken härtill har varit, att jag alltför väl kännt den börda, som hvilar på de män, Kvilka sitta vid konungens rådsbord, för att jag skulle vilja lägga ytterligare sten på den. Jag hoppas dock att regeringens ledamöter skola ha öfverseende med mig för de anmärkningar, jag känner mig manad att göra med anledning af den nu föreliggande kongl. propositionen, och som jag nu går att framställa, oaktadt jag af den person inom kammaren, som jag mest älskar, blifvit derifrån afrådd, emedan, såsom han påstod, man då straxt skall fråga: Hvad vill han? Se vi oss omkring, mine herrar, finna vi en af Europas mäktigaste nationer nära att upplösas — nm följd af den förslappning som genomträngt den. Vi svenskar ha ofta blitvit ade Nordens fransmän. Måtte vi icke förtjena denna benämning äfven derföre, att vi äro lika förslappade som de verkliga fransmännen! En 60 årig tred låter lätt de enskilda intressena framträda, och det behöfves vissa kriser för att hålla blodomloppet i gång: Det är troligt, att jag här i dag komrier att säga saker, som skola förefalla en och annan oangenäma, men, mine herrar, tiderna äro icke sådana, att de tillåta några komplimenter. Vi ha för ej längesedan antagit en ny representation, på hvilken man gjorde sig stora förhoppningar. Har den motgvarat dessa förhoppningar?... Nej! S6 vi åter på den gamla representationen: och hvad den uträttade, finna vi att den under de sista femton åren af sin tillvaro genomförde ej mindre än tjugo fem betydande reformer, innan den slutligen frånträdde makten, i det den reformerade sig sjelf. Under vårt nya samhällsskick ha fyra riksdagar Att till ända. Hvad ha vi uträttat under dessa? cke ett fnask! Orsaken härtill är ej svår att finpa. Jag har varit medlem af första kammaren och märkte att luften der började blifva alltför qvaf, hvarför jag gick in i denna kammare, men afven här är den qvaf — äfven här utgör egoismen hufvudingrediensen. Man motsätter sig fär allt hvad regeringen, stödd på första kammaren, begär. Så har här i dag af en talare yttrats, att han, så länge indelningsverket icke borttages, kommer att motsätta Big alia förändringar i försvarsväsendet. Sådana ord äro skamliga — de borde åtminstone icke yttras af en representant. Hvad nu den kongl. propositionen beträftar, kan jag icke neka att den på mig gjort samma vidriga intryck, som på den förste talaren; icke derföre att så storå summor begäras till försvaret, ty dertill tvinga ju omständigheterna — och jag får på förhand förklara, att jag för min del är villig åtaR mig allå de uppoffrivgar, som kunna fordras för åstadkommande af ett tidsenligt försvar; men då nu regeringen nödgats fordra sådana uppoffringar af nationen, hade det varit henmeg pligt att söka göra indragningar på alla andra håll... Så skulle åtminstone jag gjort, omjag suttit i regeringen, och så gör jag i min enskilda hushållning — jag hushållar dagligen och stundligen i smått, för att, när så fordras, kunna för stora ändamål bortkasta hundratusentals riksdalrar. Hvad den första hufvudtiteln angår, vill jag icke göra några anmärkningar emot den, då jag redan vid förlidet års Tisdag uttalade min åsigt, att denna hufvudtitel är ett kontrakt emellan konungen och nationen; hvilket icke kan ensidigt brytas. Mot anslagen på andra hufvudtiteln måste jag göra den anmärkning, att, då justitiestatsministern begär 24,000 rdr till-en lagbyrå, han bort föreslå motsvarande indragningar af inom departementet befintliga öfverflödiga tjenster. -Representationen eger verkligen rätt, att i det ögonblick, då man af landet begär en uppoffring af 18 millioner rdr, fordra indragandet af en mängd tjenster, hvilka till stor del äro att anse såsom sinecurer: Denna åsigt är dock icke regertingens, ty af den kungl. propositionen framgår, att hvarje departementschef begär ökade anslag för sina tjenstemän och betjente. Då jag nu öfvergår till tredje hufvudtiteln får jag upplysa, att jag icke hörer till dem, som anse, att värt land icke böt iutlandet representeras, ty enligt min åsigt år intet land dertill! för fattigt, men jag skulle ön ska; att handelns intressen mera: förenades med detta departement och att i sådant afseende kom: merskollegium dit öfverflyttades. Hvad fjerde hufvudtiteln beträffar, är det visserligen mid ön skan, att man för försvaret gör allv hvad mar kan, men jag måste dock tillstå, att på detins titel förekomma siffror, som förefalla mig nog stora. Så tyckes.det-mig-att anslaget till fält Jåkarekåren som är upptaget till. 58.000 rdr äl LÄ! stort Våra rmilitärläkara ära dosdtittöm retar