Aftonbladet – 25 januari 1871, sida 2

De treftiga afinarne, det gästfria, vänliga mottagandet och aftonbönen sedan de få gästerna skingrat sig. Då var det i sannivg några vänner som samlades här, men jag vet ej hvad du kan kaila dessa. Kanske hade Bede Greatorex aldrig funnit sig så manad att öppet erkänna sanninTT som i detta ögonblick, den nemligen, att Henry Ollivera ej kunde hysa mera motvilja och afsky för detta lefnadssätt än han gjorde det sjelf. Vid påminnelsen om de fordna tiderna med deras solljus och frid kunde han knappt qväfva en ck, Ja, det var i sanning en bjert motsa. 2mellan då och nu, i mera än ett hänsee le. Verlden hade en helt annan anblick för Bede Greatorex, men han var icke lyckligare. Är Kene kommen, Bede?, Inte ännu. Hvarföre önskar du träffa honom? Mr Ollivera började en kort skildring af förhållandet, men Bede måste snart lemna honom för att emottaga nya gäster. Mrs Bede Greatorex sväfvade nu förbi, ytterst elegant i ljusrödt siden och spetsar samt strålande at juveler. Hennes chbignon sträfvade lika högt öfver hennes hufvud som klädningen var låg nedom hennes blottade skuldror. Den unge presten vände sig bort, i det en litt rodnad öfverflög hans bleka kinder. Han bade ej på senare år deltagit i sällskapslifvet, och ytterligheterna i den utsökta toiletten behagade honom icke. Är Bede galen?: tänkte han inom sig, elier har han ingenting att säga öfver sin bustro ? En annan åskådare, också en främling i societeten, stod och såg sig omkring med förvånade prior Det var Roland Tore; lyan spritt.ny drägt och med ett. par ofantliga vita händskär på händerna stödde sig emot