J LM.Jj. HOdUKLIODNSDYTA: N:0 0 SLUREDTOBaLd. STOCKHOLM den 25 Jan. Genom hela folket gåri närvarande stund en mäktig rörelse. Man har kommit till djap och lefvande insigt derom, att någonting måste göras, för att erhålla ett verkligt nationalförsvar. Man har funnit, att i detta hänseende ingen tid är att förlora, och att sedan man under mer än ett tiotal at år skrifvit, talat och förhandlat i ämnet och proklamerat nödvändigheten att afbjelpa landets försvårslöshet, ögoublicket är kommet, då man måste handla, ifall det någonsin skall ske, då tidsomständigheterna ovilkorligt mana: nu eller aldrig! Redan mot slatet af 1850-talet greps svenska folket mäktigt af det genom tidsförhällandera väckta medvetandet, att det icke följt med uti den samtida utvecklingen af försvarsväsendet och att det allsicke var redo att kunna försvara sin sjelfständighet, och detta medvetande gat sig bland annat luft i den då entusiastiskt omfattade frivilliga skarpskytterörelsen. Sedan dess ha sakeroa utvecklat sig så, att vilja vi icke nu för allvar göra nägonting för ernående af ett verkligt nationalförsvar, så är det så godt att afskaffa hvarje illasorisk tillstynimelse till försvarsväsen och i fatalistiskt luga vänta på, hvem som först kommer och tager oss eller kanske snarare — för att det skall vara i den-riktigt merkantila stilen — utlysa entreprenadauktion för att utröna, hvem, som vill öfvertaga oss på lindrigaste vilkor. De pågående folkmötena vitoa om, huru lifligt alia samhällsklasser nu sysselsätta sig med denna lifstråga. Enskilda skrifvelser, som till oss ingått från olika delar af landet, skildra stärsningen såsom i hög grad pafrivtisk och offervillig. — Vi hafva bref från smärre jordbrukare, fattiga komministrar och skollärare, landtstatstjenstemän med små 13ner och sior familj, samt från flere andra, hvilka äro inskränkta till en på dagligt och strängt arbete beroende knapp bergning, men som enstämmigt försäkra, att de och hela deras omgifning, alla tänkande personer, med hvilka de komma i beröring, gerna underkasta sig förhöjda utskylder under flere år, om man derigenom verkligen kan ernå det resnltatet att få vårt försvarsväsen i ordning och erhålla ett nationalförsvar, som innebär en giranti emot olycksöden, sådana som drabbat Polen och Frankrike, och hvilket förvissar oss omatt vi icke en vacker dag kunna komma att befinna oss i en sådan vasallställnivg, till följd at hvilken de särskilda uppbäden af landets vapenföra manliga befolkning måste — såsom fallet t. ex. nn varit med slesvigarne — ut för att såsona afdelningar i tyska armeer kämpa tvärtemot sina sympatier och för alldeles främmande ändav ål, t.ex. för underknfvandet af Holland eller Schweiz, för eröiringen af Österrikes tyska provinser 0. 8. Vv Det är klart, att denna stegring af nationalkänslan kännves mycket obehaglig för de enstaka publicistiska orgauer 1 vårt land, som haft all möda ospard att framställa det pågående tyska blodsarbetet i en så förskönande dager som möjligt, under det icke otydligt framskymtande syftet att bana väg för den uppfattningen, att äfven Skandinaviens friborna och frihetsälskande folk snart skola krypa till korset och söka sitt häga under den germaniska örnens vingar. De skynda sig derföre a:t söka slå kailt vatten på hänförelsen och appellera med all kraft till alla arter af egoism och till a!la lägre känslor, som kunna menligt inverka på den allmänna andan. Icke med hänsyn till någon dess betydelse ar politisk synpunkt, utan mera såsom en kuriositet böra vi med ett par ord omnämna det attityd som Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning nu iötagit. Detta blad, som under 12 ärs tid varit ultraministorielt, som väl någonsiy en tidning kunnat vara, ja i vissa fall mera ministerielt än ministrarno sjelfva; dettz blad som för omkring 10 år sedan upptrdde emot sträfvandet för en omfattande representationsreform, emedan det kunde vålla ministören obehag och emedau ministårens bestånd vore vigtigare än vågon reform! detta blad, som varit en snart sagdt blind beundrare af ministe:en, så länge man allmänt och från mycket skilda håll förebrått densam .a för vankelmod, svaghet och brist på initiativ; denna samma Handelstidning aogriper nu ministeren för att den vill göra allvar af försvarsfrågans praktiska lösning, hvilket förklaras innebära en sv2lig överraskning: , Men framförallt har det I hög grad obehagligt berört vår ärade sambida, att regeringen i troatalet uttalat sig om de vådor, söm det nu pågående kriget kan medföra och den osäkra grundval, på vilken det politiska rättstillståndet inom vär verldsdel för närvarande hvilar. H. och S. T. betraktar detta såsom ett stillbörligt skrämskott och tycker, att det sunde ha varitlångt mera passande, om tronalet i stället innehållit något slags pater peccavi gent emot Bismarckismen och den nya ;esarismen. Man kunde: hafva ärligt bekänt, att Sveriges hållning vid det nu påsående krigets utbrott har varit tvetydig, samt att vi, trots den förklarade neutraliteten, betett oss i hög grad fiendtligt mot den na af do krigförande makterva uti tal och krift, Men man kunde då också hafva öräktat sig dermed,. att rådkammaren icke rade någon del :i detta oförstånd, om den ;ckså lät öfvertala sig till en onyttig demontration genom att lyita det lilia kreditivet. en sådan bekännelse hade också legat förlaringen, att man ville godtgöra det man rutit och dermed återföra vårt land till dass rygga politiska ställniog, som ligger i vårt eografiska läga, i våra afslutade gränser, i är inre enighet, som icke gör det nödigt för n monark här att söka krigiska äfventyr ör att uppebälla en vacklande tron. Det behöfs icke att spilla ord på dylika värdiga utgjutelser och vi våga hoppas, att et inom vårt land icke fiones ett hundratal f svenska män, som deri vilia instämma.