Aftonbladet – 24 januari 1871, sida 1

ej hafva långt igen att lefva. Bede Greatorex skall kanske kunna säga mig om Kene är återkommen, tänkte mr Ollivera, sedan han druckit sitt te och skymningen började inbryta, jag skall skrifva och fråga honomi Han gick till sitt skrifbord och skref ett kort bref hvilket han genomögnade innan han slöt det i ett kuvert. Bäste Bede! Kan du säga mig om sir Thomas Kene är London? Jag är angelägen om att träffa honom så snart som möjligt. Det är fråga om en sak som rörer en af mina församlingsbor. Din uppriktige vän William Ollivera.n Det var med afsigt mr Ollivera bifogade den sista meningen i brefvet. Bede Greatorex hade vid åtskilliga tillfällen visat sitt missnöje öfver att mr: Ollivera så envist fasthöll öfvertygelsn om brodrens dödssätt, och slutligen förklarat att han ej mera ville höra talas derom... Mr Öllivera tänkte pu, att om Bede trodde att han ville träffa sir Kene i och för denna sak, skulle han kanske icke besvara hans bref. Presten ringde och lemnade brefvet till ;jenstflickan med begäran att det skulle fortskaffas till mr Bede Greatorex och svar inväntas. Tillsägelsen skedde höfligt och med omnämnande af sin egen trötthet, ty han var en af dem som ogerna gjorde andra Jesvär. Då flickan kom ned för trappan igen, ötte likväl något hinder för ärendets uträttande. Hon var just upptagen med ett ungeläget husligt göromål, nemligen strykning, och hennes matmor ville ej tillåta att hon emnade det. Miss Rye var inne, klädd för utt gå ut i egna angelägenheter. Sådana der små hvardagshändelser inträffa dock icke alls id af en slump. Du kunde väl gå till Bedfordsquare med orefvet, Alletha, sade mrs Jones. Det är n så obetydlig omväg. (Forts.)