Aftonbladet – 24 januari 1871, sida 1

TIONDE KAPITLET. Sällskapslif. s Årstiden var framskriden, aftnarne vor längre och den nedgående solen, hvars strålar förgyllde aftonhimmeln i vester, kastade äfven ett vänligt skimmer öfver hus och gator i det trånga, rökiga London. Pastor Henry William Ollivera satt hemma vid sin enkla måltid. Rammet var väl, ehuru enkelt, möbleradt. Bordet stod nära fönstret, som var öppnadt, soffa och stolar voro beklädda med vackert tyg, och spegeln öfver spiselkransen återgaf de glänsande prydnader som der voro ordnade. Mr Ollivera var en man med enkla vanor, dels emedan han föga brydde sig om öfverflöd, dels för att anblicken af de lidanden och umbäranden han tick skåda under utöfvande af sitt kall gjorde ett så djupt intryck på honom. Huru skulle han kunna bestå sig en läcker kost, dåså många i hans närhet förgäfves ropade efter bröd? Hans värdinna, mrs Jones, brukade likväl säga åt honom att han ej kunde härda ut på detta sätt, och det hände ibland att hon honom ovetande tillagat en fågel eller någon annan liten läckerhet till hans middag. Mr Ollivera log och gaf med sig för den gången. Hans distrikt var fullt ar fattiga, nöden,lasten och eländet ville ej gifva vika för alla hans bemödanden. Deg från dag framställde sig frågan: Hvad skall det blifva af desse? Han hade biträdgn och lärare, men kroppsligt och andligt elände reste sig som ett månghöfdadt odjur doch trotsade alla medel till dess tindring: Ofta nög fick mr Ollivera ej tid att