Aftonbladet – 24 januari 1871, sida 1

Huaru så? D3 läto oss gå bem först, hvar till sitt, och sedan kommo de och läste begrafningsorden vid grafven. Presten mr Olivera or några andra. Arthar Channing var med em. Arthur! . Hade det i detta ögonblick funnits någon som gifvit noga akt på mr Brown, skulle man måhända kunnat märka, att eburu hans ögon ännu voro fästade på arbetet, hvilade ligväl pennan oröriig i hans hand. Hans läppar voro halföppua och han syntes lyssna med spänd uppmärksamhet, som om han varit fullt ut ka ictresserad af somtalsämnet som de andra, ebura han ej ville låta märka det. Hade de samtalat högt, skulle han utan tvifvel afbrutit dem med en tilisägelse att upphöra, men nu lyssnade han obehindradt till de haifhögt uttalade orden. Hurst återtog: Ja, just Arthur Channing. Det påstods sedan att William Yorke lofvat vara närvarande, men återtagit sitt löfte och Arthur Channing kom i stället af deltagande iör den afliänes broder. Bravo, Arthur! han är sig lik. I smyg läste de hegrafningsorden öfver den döde, ja det var en viss romantisk hem lighetsfailhet med hela denna affär. En viss Godfrey Pitman var äfven inblandad -deri. Godirey Pitman, hvem var det? Hurst doppade långsamt pennan i bläckbornet innan han svarade: Ingen har riktigt reda på honom. Han bodde i huset och gick i hemlighet derifrån samma dag. Folket, skämtade sedan öfver att han mätte varit dubbelgångare. Några ville svära på att han lemnat huset klockan half fem och rest med bantåget klockan fem, andra påstodo att han ej gått förrän sedan det blef mörkt och rest klockan åtta. Det uppstod en riktig tvist derom. . Men hade Godfrey Pitman något att göra med Olilivera? Nej, visst icke. Hvartill skulle det då tjena att efterforska honom.