Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 2

Sälja varma pastejer, gå omkring och ropa ut dem till salu på gatorna, förstår du, med en korg töckt med en hvit servet på armen och pappersmössa på hufvudet. Det var just en sådan plats ledig. Miss Chanvning skrattado. Det kunde nog göra detsamma för den som varit der borta, fortfor Roland med en gest åt det håll, der man. fick antaga att Port Natal var beläget. Med sin vanliga ombytlighet ötvergick ban derpå till ett helt annat ämne, som locksde tårar i hennes ögon och kom hennes läppar att darra af rörelse, Den gamla, goda tiden, barndomstiden, då vi alla voro tillsammans! Mr Channing har gätt hädan, hör jag, stackars Aonabell Det är två år sedan i Februari, sade hon med Jåg röst, vi hafva just lagt bort sorgdrägten. Mamma är qvar i det gamla, kära bemmet öch Arthär bor hos henne. Men vill vi ej vara så god och se efter den iila flickav, mr Yorke? Nej, det gör han into, det försäkrar jag! sade Roland häftigt. Om öu sätter dig på dina höga hästar och kallar mig mr Yorke en gång till, så far jag tillbaka till Port Natal. Hon log, litet brydd. Jag kan ej gå sjelf och hemta min elev derinne. I detta ögonblick kom emellertid Jane Greatorex med dunsande steg och blef genast fast. Roland stod i dörren för att se lem gå, vexlade ett par ord med någon som gick in och skyndade derpå till sin plats. Kommer jag sent? började han obesvä. radt. Jag är ledsen deröfver, mr Brown, men jag gick för att skaffa mig rum och råkade ett par gamla vänner, hvilket hindrade mig, men jag tar muog skadsn-snart igen. (Forts.) 4