Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 2

trädet både ömkligt och löjligt, hade leende Asett detsamma. Mon var ytterst elegant klädd och den massa af hår ecm prydde hennes hufvud var ett riktigt underverk att beskåda. Jag skulle hafva kännt igez Roland Yorke när som Helst, sade hon, i det honräckte honom handen. Nå, minnsann, tror jag inte det är en ar flickorna Joliffel Tyst, Roland; sade Annabell, afbrytande hans frispråkighet, och tonen bevisade att bon redan ursäktat bonom för sin egen del. Det är mrs Bede Greatorex. Förut Lovisa Joltiffex, bitogade damen. Så, ni käcner ja igen mig? Åh, det var kuriöst, utbrast Roland, det gör mig tre—fyra gamla bekanskaper på n och samma deg. Huset, mrs J. och sö di bådat Det är som ett riktigt trolleri Ni mäste spärt helsa på mig, Roland, jade mrs G:eatorex, i det hon gick ut: Miss Ubanning väntade på sin elev Jane Greatorex, vilken, odygdig som vanligt, sprungit in till in onkel Bede. Roland erbjödsig att hemta 1enne. Miss Chaoring tackade Vet ni hvar syrån är belägen ? Vet jag! Jo, jag skulie tro det! skrek Woland. Hvad tror. du att jag är, Annael? Skritvare hos Greatorex Greatorex Hon såg öfferraskad ut. Skrifvare, bär! feg troäde Tu:reste till Port: Natal tör att öra lycka Ja, men jag gjorda ej någon. Det har öre lyckats någonting för mig, hverken då lier sedermera. Carrick är bjelpsany com an alltid varit, men nuär han sjeif i knijan. Om hän ej skaffat mig en plats här, å hade jag nödgats försöka med pastejerna.x SMed hvad?a s