Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 2

— Mindre teatern gaf i förgår för första gängen Prinsessan of Trebizonde, åter ett af dessa buffastycken, med hvilka Offenbach ör en liten tid på sätt och vis undanrträngt len finare musikaliska komedien. Arbetet, som i Paris lärer Bafva haft ännu mer framsång än sjelfva Frihetsbrödernen, tyckes oss emellertid hvarkon i text eller musik jemförigt med denna, kompositörens måhända mest wlständigt lyckade produktion; men äfven ;Prinsessan vitnar cenekligen om hans öfverägsenhet såsom paredist samt hans förvånande förmåga att låta ett godmodigt skämt omvexla med satiriska snärtar såväl åt vissa mangr hos den musikaliska diktionen och stilen, som äfven ät hoflifvet, konvenansen m. fl. komiskt tecksamnma ärren. Aven här fönes ex och annan verkligt qvick eller bebaglig melodi och ridt bland de groft tillklatschade numren framstår bär och hvar ett konstfärdigt, med finess utarbetad: Cencanp och frivolit6er äro naturligtvis också med i leken. Eburu åtstilliga detsljör öfverskiida de i stycket samverkande artisternas förnåga visar sig det hela ha va verit föremål för deras synnerliga rit och omsorg. Verkligt utmärkt är hr Nordborg såedm lindansaren, sedermera ädlicgen, Cabriolo. Fru Bergström gifver Sanettas parti med den liflighet och värme som städse karakterisera bennes uppträdande, men vår under första rejresentationen med hönssende till sia röst ej alldeles iyckligt disporerad. Fröken Wisell har, såsom prins Rafael, styckets ur musikalisk synpunkt tscksammasie uppgift och iöser den med rätt mycken förtjenst. De lustiga kupletter, hvari vrinsen jämrar sig ötver låtsad tendvärk, måste hon gifra da capo. — Äfven hrr Tivander och Sellstöm uppmuntrades af publiken och operan tyckes, att döma ar det rikliga. bifall, som första aftonen från fulisatt salong kou gen till del, hafva att påräkna en icke alltför flygtig tillvaro på scenen.