Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 3

Din röst vann eko, fria oråd! sq mäktigare Jjö Ditt maningsrop, som folkets kraft att vakna, kämpa bjöd. Allt mera blef din lära trodd, att fosterlandet är Enhvarg, som för dess framtidsmål ett ärligt hjerta bär. Ljud högt, du fria mannaord, ljud stolt och oförskräckt För jordens furstar och dess folk, tills bättre dagar bröckt; Var stark i tro, var fast i hopp! Da ständigt segrat har, Så länge stjernan, som du följt, det rättas seger var. Ljust är det land, starkt är det folk, der du ditt bo har fäst. Och der du komrit, icke är äs Femlig fruktad Du löser slafvars fjettrar upp, dn ätöder tronens mal Du står vid tidens altarhärd en obetvinglig vakt. Du vapenlös att segra vet, Su ej plog i han Och dock du har till skörd beredt så mången öde strand; . Du har ej guld, men rikedom du Ofta kring dig str Och återgett, en vårens sol, hvad vinterns tvång förö Ljud högt uti vårt fosterland; var som en fridens tolk Och närma i ditt ljusa hägn vn Fnrste och vårt ol Var som den friska, fria luft, om trana jord vårens stund ock väcker upp. allt domnadt ur dess graf! Var emot lögnens falska makt ett svärd, som gifver död, Åt hvarje ärlig viljas värf var ett osvikligt stöd; När folket jublar, sit då du åt detta jubel röst; När folket sörjer, tala då om nya dagars tröst! Hvem vågar väl, vårt finska folk, din framtids öde spå, Om du i lugn, om du i storm skall mot dess skiften gå, Om målet för din långa färd iegnom blod och svält Är högt i glans, är djupt i natt af lifvets Herre stäldt? Blott det är visst, att om det ord, som lysa bör din stig . kampen för din morgondag, i blygd förlorar sig Ich du. dess skam med lugn fördrar och vägrar ditt förakt; DA Här du sjelf din framtidsrätt försåit åt nat: tens makt. Men aldrig skall derhön det gt P Ej svigta skall en tro å fribetens och ljusets makt, om byggde här sitt bo. in älskar detta land, som förr, hvar manligt ädel om utan fruktan talar ut hvar känsla i dess bröst. Så flygen, seklets sändebud, I, tidens iätta blad! slås, dagens friska andedrägt, se land och stnndens vågor gladt framåt! Ert mål ju är också Ane ät so tIchof. dit djnnets ström JÖr i ör I dl och I i tt, om er väg var ljus, ov r ck uivrsg presav. Ord örglömt vår pligt, förrådt vär rött, försålt vår fosterjord!