Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

län galenskap att hon lagt det så på sirdct, hved än orsaken må vara, som fon sörjer öfver. Se der går mr Olliverga!s Roland såg ut genom fönstret. . En mörk, spenslig man i prestdrägt med allvarliga, eburu vackra drag och mörka, sorgsna ögon, syntes på gatan samtalande med någon. Jaså, det är mr Ollivera, han ser ut som en skugga han också Det är också ett fall af envishet,, återtog mrs Jones, han har alltjemt vägrat att vilja tro: det hans bror tog lifvet af sig. Man kunde lika väl söka öfvertyga borom om det omöjliga. Han brukar komma in till oss och afhandla ämnet med anteckningsboken i hand, och talar så länge derom, att Alletha ej står ut dermed, utan tar sitt arbete och rusar på: dörren som en toka. Hvarföre gör hon sä? hvad ondt gör det: henne? Det vet jag inte, det är också en gåta att lösa, Det var en tillfällighet att han så— kade hyra rum hos mig, mr Yorke. Jagstodi i porten en dag och såg en ung. Pxrest gå förbi, han stannade och såg på mig, vi kände igen hvarandra sedan vi träffades vid hans brors död. Då jag omtalade att jag: hade rum attåhyra och beskref dem som or-dentligt möblerade, ty jag tänkte han kan— ske ville rekommendera dem åt mig, såg ham ban. så der tankfull och drömmände fråmför sig som han brukar och sade att han ville se på rummen, Vi piugo upp; och hvad tycker ni väl, mr Yorze, han byrde dem genast för sin egen räkning? : Just som jag tar det här, inföll Rolar.d, hvilken endast ofullkomligt uppfattat ide förbindelsen, z te