Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

som stannade för att göra mrs Jones en fråga. Hon svarade snäsigt: Jag har ej tid med sådant lappri pu, Al: letha. Hvem var det? frågade Roland då deinträdde i förmaket, ett litet rum med mörka tapeter och urblekta röda gardiner. Det är min syster, mr Yorke. Jag må säga, rummet är ju ypperligt., ntbrast Roland, som var fsllen tör att se allt i rosenfärg. Får jag flytta hit i dag? Ni kan komma i morgon om vi blifva öfverens, men ni får inte sätta eri skuld hos mig, mr Yorke, sade hon med sin vanliga tvära uppriktighet. Jag har inte råd dertill, det säger jag er på förband Det skall jag inte göra, sade Roland ifrigt och allvarligt. Jag skall lemna er mina pengar för hvar vecka, så kommer jag ej i frestelse att pifva ut något. Se här, — i det han tog upp tvä eovereigns — det är nägot att börja med. Bor hon här? fortfor han med en plötslig öfvergång till ett nytt imne. Alletha, sade ni, det var ett besynnerligt namn!, Namnet var ett misstag af presten som cristnade henne — det skulle vara Allethea. Hon har bott hos mig fyra elier fem år. Hon ir klädsömmerska och arbetar ibland hemmo, bland borta. Hon skulle se ovanligt bra ut, om honl nte vore så biek som en skugga, sade Roand uppriktigt. Mrs Jones slog en knyck på nacker, soml: -m ämnet misshagat henne. Skugga... ja, iet tror jag nog och sådan blir hon väl all-I id. I envishet har hon då ej sin like. Envishet! utbrast Roland, jo, ni skulle a sett grisarna uti Natal, mrs J., — del cunde vara envisa, när jag skulle mota in: lem