förr, svarade Jenner begrundande. Hor måtte väl hafva gift om sig sedan Jenkins dog. Kände pi honom? Om jag kändg honom?) upprepade Roland som tycktes anpse frågan öfverfödig, voDet skulle jag verkligen tro. Han var förste s-rifvare hos Galloway, den der gamle prokuratorn jag var hos. Jenkins var en beskedlig karl, mild och tålig och mrs J. tog väldet öfver honom. Hon lät honom ei få sin vilja fram 1 det allra minsta. FHanfick inte kläda på sig utan att hon gaf honom lof, och det hände ej alltid. Fick han ej kläda på sig? Det är verkiigen zannt,, bekräftade Roland, fördjupande sig i sina gamla minnen. Vår byrå var öfverhopad af arbete en gång och som Jenkins fått en svär hosta, låste bon undan hans byxzor för att hindra honom från att gå ut. Det var inte hans fel, han skulle nog velat komma om han än legat i likkistan. Den der Jones måtte ha varit en riktig grobian för att våga sig på heune. Jag såg honom aldrig; han måtte visst också vara död. Han stod väl inte ut, kan jag tro? Min tanke är den att det var hennes tuovga som tog lifvet af Jenkins. Han var god som guld. Nå ja, hon är visst inte elak i själ och bjerta, hon heller, jag undrar hvarför hon flyttat hit. Jjag känner iogenting om hennes förhbållanden, sade Jeiner, men pastor Herry William Olivera hyr ram af henne och ja besöker honom ibland Hvem är pastor Ollivera? Adjunkt vid en församliog nära intill. Hans bror var jarist och jag var skrifvare hos boyora. För fyra år gedan dog han i Helstonleigh, det var en bedröflig affär och det tilldrog sig just hos familjen Jones. De bodde då i Helstonleigh, Mrs Jones syster