Aftonbladet – 19 januari 1871, sida 3

Kongi. teaterns skuld. Det anförande till statsrådspiotokollet af kr finansministern, hvilket ligger till grund. för framställningen rörande detta ämne i dev konogl. statsverksprorositionen, är af följande lydelse: På sätt den af E. K. M:t den 7 Maj 1869 tillförordnade teaterkomiten i sitt den 21 Januaril. nästlidna år afgifna betänkande visat, har Kongl. teaterns skuld, som den sista Juni 1863 utgjorde 96,522 rdr 71 öre, under de derefter följande sex ären så vuxit, att, oaktadt under tiden teatern haft att uppbära ett årligt statsanslag af 75.000 rdr, hvilket dock från och med början af 1869 nedsatts ti!l 60,000 rdr, och oaktadt E. K. M:t under samma 6 år af sina enskilda medel bidragit till teaterns utgifter med tillsammans icke mindre än 547,821 rdr 64 öre, ekulden likväl den 1 Juli 1869 uppgått till 500,453 rdr 64 öre. Den hufvudsakliga anledningen till en så högst betydande tillväxt i skuldsumman är, enligt hvad komiten vidare visat, att söka i det under spelåret 1862—63 afslutade köpet af den nu 8. k. Dramatiska teatern, hvilket köp ökat skuldbeloppet med 270,000 rdr. Återstoden af tillväxten kan anses utgöras af räntor å denna köpeskilling, af utgifter för den inköpta fastighetens underhåll samt af räntor och omsättningskostnader för den vid slutet af nämnda spelår befintliga och sedan alltjemt sig ökande sväfvande skulden. De tillgångar, den Kongl. teatern deremot eger, bestå af, jemte nyssberörda fastighet, de för teaterns verksamhet afsedda samlingar af dekorationer, kostymer och annan materiel, hvilka enligt en af komiten meddelad beräkning skulle i värde uppgå till 547,618 rdr 97 öre. Ått till skuldens betalande använda dessa tillgångar, i följd hvaraf den Kongl. teaterns verksamhet måste upphöra, skulle dock vara en åtgärd, som endast genom den mest tvingande vödvändighet kunde försvaras, och således icke nu torde ifrågakomma. Icke heller kan jag för min del tillstyrka, att tillgångar till betalande af åtmintone en väsentlig del af skulden anskaffas genom ande af ett länge kändt behof, åt de båda sceer, den Dramatiska och den Lyriska, hvari teaerns personal är fördelad, bereda hvar sin efter le särskilda konstgrenarnes olika fordringar lämad särskild skådebana, och den Dramatiska teakerh har icke allenast ur konstnärlig synpunkt visat sig väl motsvara det med dess inköpande afedda ändamål, utan äfven i ekonomiskt hänseenle lemnat ett, särdeles på sista tiden, tillfredställande resultat. Det skulle således i flera afkeenden vara en förlust att nu åter afhända sig ensamma. Emellertid måste någon åtgärd vidtagas föratt efria den Kongl. teatern från en skuldbörda, som aturligen ej kan annat än verka förlamande på ess verksamhet, och då frågan gäller upprättbålde af en konstanstalt, som onekligen efter sina rafter i allmänhet väl fyllt sin uppgift och gjort sterlandet heder, torde det ej kunna betviflas att ksdagen, om dess medverkan påkallas, ekall finligt åtskilliga af komitn uppgjorda beräknirr, grundad anledning förefiones till det anta e att, så framt den skuldbörda, som nu tryc: r den Kongl. teatern, varder belt och hållet af ftad, dess inkomster, med bibehållande af nuva nde anslag, skola blifva tillräckliga att bestrid: gifterna så att någon betydligare brist icke vi e bör uppstå. Den ifrågavarande skulden utgjorde, såsom of nämnts, vid slutet af spelåret 1568—1869 e!