salastudenterna hade vunnit första priset för köreång. Mäogden af här närvarande sångare visade att svenskens kärlek till sång ej gått förlorad i bang adoptiv-fädernesland. Han uttalade sin glädje öfver att bland de hit emigrerade funnes så många goda sångare. Talaren blef applåderad och fröken Nilsson applåderade också. Dubbelqvartetten trädde pu fram och sjöng en annan hehaglig svensk sång. Den måste ha varit mycket vacker, ty när den var slut, klappade Nilsson händerna och ropade entusiastiskt bravo, och hon förstår prog hvad vacker sång vill säga. Musikkåron spelade åter ett stycke och så följde Banketten.