tolkades af hr Joh. Evander; för vårt adoptersde land särdeles lyckligt af hr J. T. Appelberg; för det täcka könet, den sista skålen, al hr A. Fogelberg. Efter hvarja skål sjöng manskören samt spelade musikkåren, och deras Fprestationer vanno allmänt bifall. Ucder soupern och talen var fröken Nilsson medelpunkten i den ständigt kretsande cirkeln af beundrare. Chsmpagaen, som serverades på blott några få stegs afstånd från henne, torde ha befordrat cirkelgången. Den förtjusande ladyn tycktes vara vid briljantasto lynne och ha riktigt roligt af den fria, ogenerada tonen vid den till hennes ära gifna festligheten. Dansen. Gästerna aumodades begifva sig till salongen, der dans börjades. Fröken Nilsson deltog i företa valsen, och hennes lycklige och utan tvifvel afoudade moitie var br Fogelverg. Sedan valsen var slut, gick hon till sip vagn och for hem. Dansen fortsattes till tidigt i morse, och trötta efter aftonens och nattens förströelser, aflägsnade sig oästerna efter hand.