Aftonbladet – 19 januari 1871, sida 2

Skålarna. När soupern var slutad, kommo skålarnas rad. Den första egnades ?Christina Nilsson? och föreslogs af hr Lange, hvearpå följde en sång af den svenska qvartetten. Sången helsades med handklappniogar af dem som förstodo att uppfatta orden. Öfverste Eastman. ?Musikens och sångens genius? gällde när sta skål. Postmästaren Eastman yttrade: Den som skulle med rätt uppskattande tala om det begåfvade föremålet för denna lysande demonc stration borde hafva en poets själ och en vältalares tunga. Men, hr president, som ni vet, har jag ej fått på min lott nå, ondera delen, och oaktadt det nya och vackra i denna scen känner jag mig alldeles bortkommen i de vanliga frasernas kyliga element. Musikens och sångens genius nekar mig sin hjelp och har föredragit att lemna er gäst — hon som denna afton blifvit Jagerkrönt som en gudinna — i obestridd besittning af sin triumf. Hvar och en som på något sätt deltagit i denna sammanvaro må känna sig stolt öfver sin delaktighet i denna festlighet, som erinrar om de hedersbevisniogar, hvilka egnades sånggudinnorna i forntiden. Jag är öfvertygad om att minnet af Christina Nilsson skall länge lefva hos alla dem som hört denna sångerska, hvilken står oöfverträffad i Jjuft behag och i styrka. Hr Joseph Medill. Nästa skål i ordningen var Pressen som civiliserar folken?: Hr Joseph Medill, som i sitt tal en stund syssclsatt sig med tidningspressen och bur svårt den bar att vara konstnärer till nöjes i dess omdömen, påpekade att aftonens lysande ovation förregerande Drottningen af Sången vore pressens verk och en bland de färskaste illustrationerna till dess makt och inflytande på offentlig mening, tanke och handlingar. Beträffande vidare pressen skulle utan den vår gästs underbara vokala resurser knappt blifvit kända på denna sidan af Atlanten och följaktligen skulle nyfikenheten och önskan att få se och höra sångerskan varit rioga. Det var just pressens ande