Aftonbladet – 19 januari 1871, sida 1

ping genom sitt snilles makt. Hon har uppe-; hållit en opera-saison i London, hvilken sådana artister com en Lucca, en Tietjens, en Muarska och en Patti tillsammantsgna ej skulle ha förmått. Hon har tilltvingat sig hyllning af förvämt folk och kärlek af vanligt folk. Under sex års tid har hon skyndat från triumf till triumf, i Paris och London, der det ej är lätt att vinna triomfer, och et är ej just så många år sedan hon, den lilla bondflickan, vandrade från by till by samlande kopparslantar för sin sång bland marknadsfolket. Hon bar skänkt hvar och en som hört henne en stor njatning, som aldrig i lifvet skall glömmas. När vi sitta och erinra oss alla senare tidens sångerskor och tänka på hvad en framtid kan föra med sig. skola vi, når vårt hår blifvit hvitt, aldrig glömma en så stor såogerska som Nilsson, vår drottning. Vi må eiiara oss och beundra en annan såsom artist, men vi skola minnas och älska denna sångerska från Småland såsom både artist och qvinna, såsom den högsta typ af ratur och konst förenade till en skön, herrlig figur, strålande af skönhet och lycka. Uztan tvitvel skall af de måuga tusen, som hafva hört hennve och aldrig kunna få känna henne, ingen enda finnas som ej skall sluta sig till den önskan, att hon måtte få lefva många år för att bärs den spira, med hvilken bon regerar öfver sina uudersåter i gamla och nya veriden, att hon måtte göra nya erötringar och att, när hon drager sig fran det offentliga lifvet, hon måtte göra det med stolt medvetande af att ega lika obefläckadt artistnamn som hennes begåfvade andemaninna, Jeony Lind. Hennes vistelse här skall alliid bli kär för värt minne; hennes såog skall förlänga dess obeskrifliga behag långt efter det hon lemnat oss, ja länge