Aftonbladet – 19 januari 1871, sida 1

sendtligt afgörande, ty i en detalj, den svå raste af alla, pianissimot i hennes mezz:-VOce öfverträffar hon alla andra. Beviset på el äkta sångerska ligger i hennes törträfflighe i allmänhet, i kombinationen af alla detalje till ett symmetriskt helt. Ni kan säga at Parepa Rosa var bätt:e i det afseendet oci Carlotta Patti i ett annat, men kunde nägon dera af dem hänföra er få som Nilsson Förmådde någon af dem eller någon anna! af de stora artister, som varit här, så intag: er att ni icke kande motstå tjusvingen? Ha någon af dem bevarat sin naturiighet unde deras är af studiar och utbildning såson hon gjort? Har nägon af dem så fullkom ligt tillegnat sig konsten att dGöija sin konst så att ni vid mäårget tillfälle ej kan säg hvad konst är och hvad natur? Har nå gon af dem så förmått bjuda spetsen å denna kritik, som började med att bitter klandra, men slutede med att berömun: henne? Så långt värt minne sträcker si tillbaka har ingen artist, undantagande Jenny Lind, så tullständigt förtrollat sin; åhörare som Nilsson, och detta i hvarje st af sång — i tolkningen af Oghelias vansinn och Traviatas brinnande passiou, af den se rafiska skönbeten i Hendels aria, af det rö rande behaget i ,Home, sweet Homen. rikaste mått förtjenar hon att bära Isgern ty hon bemäktigar sig ailas bjertan och sty dem triumferande med sångens gudaborn makt, som kufvar hög och låg. Såsom e älsklig, naturlig, god qvinna tilltalar ho också, ty denna typ börjar bli mera sällsyn bland artisternas slägte. Vi tro knappt att hon bland alla sin triumfer skall erinra sig någon med störr välbehag än den hjertliga, frivilliga gärd so: egnades heune i går afton. Hon hartvunogi e lättsinniga parisarne att egna sig sin hyll