Aftonbladet – 17 januari 1871, sida 2

Vet heter 1 samma telegram, att preussiska artilleribefälet nu förvissat sig om att deras kanoner kunna bestryka omkring en fjerdedel af Paris. Correspondance Havas berättar från Paris den 8, att granaterna oupphörligt falla ned i Faubourg S:t Germain. Samma dag kl. 6 på morgonen hade 4bomber sprungit på Rue de Madame straxt vester om Jardin du Luxembourg, 3 i Renås gjuteri och på taken på andra byggnader. I sjelfva Luxembourgträdgården sprang en, och i hörnet mellan Rue S:t Jacques och boulevart Port Royal, i närheten af lasarettet Val de Gråce anställde granaterna förödelse. Våra telegrammer berätta för öfrigt i dag om nya utfall natten till söndagen dels mot sachsarnes ställningar framför Avron, dels mot det gamla slagfältet Bourget, som alltjemnt innehas af det preussiska gardet. De i telegrammerna omnämnda byarne Bondy och Groslay ligga båda nordost om Paris, det förra straxt invid köpiagen Drancy. Lifliga strider ha äfven de senaste dagarne föregått på en annan del af den vidsträckta krigsteatern. När Bourbaki anträdde sin marsch mot öster, lemnade han vid öfre Loire en styrka qvar att betäcka Nevers och Bourges samt skydda hans förbindelselinier. Denna kår, som står under en general Lerint eller Levoint, båda dessa namn uppgifvas i telegrammerna, har från Gien fördrifvit en fiendtlig styrka som här sökte framtränga och kastat henne tillbaka på Montargis och Orleans. Att döma af ett telegram från London till Berlingske Tidende, synes det varit den 15:e kåren som hittills haft denna post att försvara. En ny kår, den 25:e, skall emellertid vara under uppsättning vid Bourges för att låta den 15:e åter stöta till Bourbaki, hvars hela styrka i samma telegram uppgifves till 120,000 man, nemligen 18:e, 20:e och 24:e kårerna samt Cremers och Garibaldis trupper. Om Bressoles äfven äro inberäknade, nämnes ej. Afven den engelska pressen börjar nu, liksom förut den tyska, sysselsätta sig med frågan om hvad som skall ske sedan Paris fallit. Så säger sig Daily Telegraph från tillförlitlig källa inhemtat att konung Wilhelm ej tänker deltaga i intåget i Paris, sedan staden kapitulerat, utan skall straxt begifva sig hem, lemnande öfverbefälet åt de båda prinsarne. Staden Paris sjelf skall ej erhålla någon inqvartering, utan nationalgardet, com för detta ändamål får behålla sina vapen, skall öfvertega vaktgöringen, medan den reguliera armen och mobilgardet bli krigstångar. Förterna deremot erhålla tysk besättning. Hufvuddelen af belägringsarmen, liksom de andra tyska härarne, drsga sig tillbaka till Champagne, hvilken provins de besätta, som pant för krigskostnaderna. Elsass och det tyska Lothringen betraktar Tyskland som sin egendom nu och för alltid. I besittning af Parisforterna och Champagne skola tyskarne iolåta sig i fredsunderhandiingar och ställa det i Frankrikes fria val att rekonstituera sin regering och fortsätta kriget eller icke. Dessa uppgifter vinna en viss bekräftelse af en artikel i den halfofficiösa Spenersche Zeitung, som har utseende af en förkännare och, efter att på fullt allvar ha diskuterat frågan om Tyskland skall styra Frankrike som eröfradt land, kommer till den åsigt att detta ur militärisk synpunkt måhända vore möjligt, men civilförvaltningen erbjöde dock alltför stora svårigheter. Under dessa omständigheter, säger den preussiska hoftidningen, har man i det tyska högqvarteret helt naturligt fallit på en annan tanke. Den tyska hären kan efter Paris intagande utvälja åt sig Frankrikes rikaste provinser och, i massor koncentrerande sig inom dessa, göra sig fullkomligt trygg och oangriplig. Lika oangriplig kan förbindelselinien med Tyskland göras och med densamma äfven de provinser som vi ämna bibebålla. Här kunde, menar Spenersche, tyskarne lugnt afvakta fransmännens anfall eller fredsanbud, ehuru det visserligen för ögonblicket ej ser ut som de hade lust att göra några sådana som tyskarne finna antagliga. Tidningen medger äfven att de ha lika liten lust för någon restauration, eller som den berlinska hoftidningen uttrycker sig: fransmännen ha ej nog politisk sundhet för att mottaga ett restaureradt kejsardöme.,